Västertorps simhall, byggd på 1960-talet, har försetts med partikelräkning och fotokatalys i reningsverket samt blått ljus i simhallen till en investeringskostnad på cirka två miljoner kronor.
· Fotokatalysen utförs med AOT-apparaturen, vilken består av en UV-lampa inuti ett rör, som på insidan är täckt med titanoxid. När UV-ljuset träffar titanoxiden splittras vattenmolekyler till väteatomer (H) och väteoxid (OH), där båda är starka radikaler. Dessa vattenradikaler oxiderar organiska ämnen till koldioxid och vatten och dödar mikroorganismer. Ungefär 20 % av det cirkulerande vattnet har gått igenom fotokatalysen.
· Det blå ljuset i simhallen aktiverar porfyrinmolekyler inuti bakterier och detta skapar även här vattenradikaler, som dödar bakterien från insidan. Det blå ljuset har varit tänt på nätterna, alltså en tredjedel av dygnets alla timmar.
· Partikelräknaren räknar partiklar i bakteriestorlek i denna studie och hypotesen var att det snabbt skulle gå att detektera en ökad bakterieförekomst i badvattnet. Det blev dock bakterietillväxt i slangen som leder till räknaren och slangvattnet kan inte antas vara representativt för bassängvattnet.
Västertorps simhall har kunnat sänka sin klortillsats till hälften, men ändå haft acceptabla låga bakteriehalter med inverkan av det blå ljuset och fotokatalysen, även om det blev större spridning av bakterienivåerna vid den lägsta klornivån (0,4 mg Cl/liter). Bakterienivåerna har alltså varit låga trots att hydrauliken (vattenflödet från bassäng till reningsverk och vice versa) i simhallen är uttalat dålig. Alla vattenkemiprover i studien visar också på i stort sett oförändrade resultat, jämfört med normal klorering. Dock har kloridhalten sänkts till signifikant lägre nivåer, vilket med hög grad av sannolikhet leder till längre livslängd för anläggningen. Det förefaller också som om luftkvaliteten har förbättrats med lägre klornivåer, mätningar visar på låga nivåer av den ohälsosamma gasen trikloramin. Med denna metod finns en risk att bakterieväxt sker i badets rörsystem och för att förhindra detta bör Västertorps simhall extrakloreras med jämna tidsintervall, med en tidsfrekvens som bör provas ut.
Blått ljus innebär en risk för ögon, men om det blå ljuset kan vara på alla dygnets timmar och om mer vatten kan gå genom fotokatalys, så skulle förmodligen klortillsatsen kunna sänkas ytterligare. Då skulle simhallen bestå längre tid och halten av ohälsosamma gaser minska ytterligare. Detta kommer dock i konflikt med myndigheters riktlinjer. Arbetsmiljöverket saknar relevanta riktlinjer för blått ljus i simhallar och Folkhälsomyndighetens riktlinjer avseende klorhalter avråder från ytterligare klorsänkningar. Relevant vetenskapligt arbete behövs för att myndigheterna ska kunna ändra sina riktlinjer, enligt frågorna:
· Kan det blå ljuset vara på dygnet runt? Ett vetenskapligt utredande arbete krävs för att komplettera Arbetsmiljöverkets riktlinjer. Detta kan genomföras av forskare vid ST: Eriks Ögonsjukhus i samarbete med optiska forskare vid KTH.
· Vilka bakterier växer under blått ljus, dels i badvattnet, dels på gångytor? Detta går att utröna med metodstudier av forskare på Karolinska Sjukhuset, som har metoder att jämföra simhallens bakterier med ett bibliotek med patogena bakterier.
· Vad sker i fotokatalysen? En hypotes är att den ohälsosamma gasen trikloramin bildas tillsammans med urinämne, som avges i svett. Fotokatalysen kan eventuellt bryta ner urinämne till koldioxid och ammoniak och på så sätt bryts bildandet av trikloramin. Detta kan studeras med metodförsök på KTH/Kemi, som har tillgång till LC-MS (Liquid chromatography–mass spectrometry) där urinämne kan detekteras.
· Vad kan ge ytterligare minskad korrosion? Klorering bildar löst klorgas i badvattnet, som är mycket korrosivt, frånsett korrosion som sker via klorider. Sambandet kan undersökas av Rise/Korrosionsinstitutet vid olika klorid- och pH-nivåer med Institutets flödesmetod.
Vidare visar denna studie att ytterligare försök med blått ljus och fotokatalys kan utföras på andra simhallar inom Stockholms Stad, i ett samarbete mellan Fastighetskontoret, Idrottsförvaltningen och Miljöförvaltningen. Förmodligen är det en fördel om även KTH kan engageras i detta arbete. Olika simhallar kan antas ha särskilda möjligheter och problem och då kan de forskningsperspektiv och kunskaper, som KTH erhållit vara till nytta.