Under andra halvan av 2010-talet fick högerextrema populistiska partier allt större makt ochinflytande runt om i Europa så väl som i världen. En kärnpunkt i deras etnonationalistiska, antielitäraagenda och känslomässiga politik har ofta varit ett försvar av fossila bränslen vilket utgjortett hot mot åtgärder för att ta itu med klimatkrisen och även väckt fascismens spöke till liv. I allthögre grad uppfattas kol som ’smutsigt’. Denna råvara, som möjliggjorde den moderna industriellavärldsordningen och bidrog mest till dess växande motsättningar, har fått en särskild status i samtidahögerextrem ideologi. Vilka känslomässiga samband finns mellan kol och politik i en tid avlångtgående ekonomisk, miljömässig och energimässig instabilitet och förändring då kolet inte barahåller på att förlora sitt materiella värde och sin symboliska koppling till moderniteten, utan ocksåalltmer anses vara rent av omoraliskt?

Hittills har studier av den högerextrema populismens uppgång till stor del förbisett betydelsen avförändringar inom energi och miljö. Det återspeglar att dessa frågor övervägande har behandlatssom tekniska, och därför inriktats på vetenskaplig expertis, snarare än att erkännas som i grundensociala, kulturella och politiska. Studier av extremhögern har vanligen fokuserat på en makronivåoch har inte till fullo behandlat de historiskt, geografiskt och kulturellt platsbetingade faktorernabakom denna framgång, särskilt bland den (vita, manliga) industriarbetarklassen. Från ettetnografiskt perspektiv återstår att beakta den roll som spelas av intersektionella (klassbaserade,yrkesmässiga, könsrelaterade, rasifierade, regionala och nationella) och ekologiskt placeradförkroppsligade subjektiviteter, identiteter och deras känslomässigt erfarna förhållanden.

Denna doktorsavhandling om ’smutsigt kol’ i Polen har en tvärvetenskaplig miljö- ochenergihumanistisk ram. I Polen, det mest kolberoende landet i Europeiska unionen, kunde dethögerextrema populistiska partiet Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość) oväntat bilda enmajoritetsregering 2015 på en kolvänlig politisk plattform. Avhandlingen vilar på ett års etnografiskforskning, genomförd 2017 i ett gruvdistrikt i Övre Schlesien. Forskningen omfattade såvälkolgruvearbetare och deras familjer som övriga invånare berörda av smog. Övre Schlesien utgör ettav Polens och Europas sista kvarvarande kärnområden för kolbrytning.

Avhandlingen tillämpar ett postkolonialt och postsocialistiskt perspektiv för att undersöka det’smutsiga kolets’ politik. Denna tar sig uttryck i lokala konflikter om luftföroreningar, uppvärmningav bostäder och innebörden av begrepp som arbete, värdighet, respekt, person, ekonomi ochsamhälle. Med hjälp av information från deltagande observation och kvalitativa intervjuer beskriveravhandlingen kolets skiftande materiella och symboliska betydelse under Schlesiens oroligamoderna historia. Kolet studeras särskilt i ljuset av den europeiska integrationen, ett postindustriellt,nyliberalt – och ”grönt” - kosmopolitiskt projekt som förbinder öst och väst i ett ojämliktförhållande. Av gruvarbetarna uppfattas detta som en av eliten påtvingad process av ekologisktmotiverad nedmontering av deras ursprungliga livsbetingelser. Att kalla kol och därmedgruvsamhällenas traditionella levnadssätt ’smutsiga’ och att ’utifrån’ tillföra kol nya stigmatiserandebetydelser har skapat en känslomässig laddning av intersektionellt förmedlad skam hos dem somarbetar med kol. Denna kroppsligt burna och erfarna skam står i samklang med det som i dennaavhandling kallas en industripopulistisk politik, som av dessa grupper upplevs som den rimliga. Idet postsocialistiska sammanhanget, nedvärderas och marginaliseras industriarbetarklassens liv pådetta sätt och socialt utbredda, normaliserade och orientalistiskt klassgrundade fördomar upplevssom angrepp på ens ekologiskt placerade Schlesiskt-polska identitet. Därmed uppstår längtan efterixen känsla av ett förädlat (purified) hem, som kan befria människorna från smutsensskamframkallande stigmatisering vad gäller ekonomiska, sociala,kulturella och miljömässigaperspektiv. Gruvsamhällenas avvisande av kolets föregivna ’smutsighet’ och deras omdefiniering avkolets innebörd står på så sätt i nära förbindelse med den industriella populismens dragningskraft.

Social theory has paid little attention to air, despite its centrality to bodily existence and air pollution being named the world’s biggest public health crisis. Where attention to air is found, the body is largely absent. On the other hand, conceptualizing the body without life-sustaining breath fails to highlight breathing as the ongoing metabolic bodily act in which the materiality of human and more-than-human intermingle and transmute one another. Political ecology studies how unequal power structures and knowledge production reproduce human–environment relations, including a nascent focus on the body and air – but as separate issues. This article argues that a political ecology of air would productively fuse with a political ecology of the body to bring the visceral realm into intersectional analysis of air’s contemporary materialities. A feminist political ecology situates explicitly air-and-breathing-bodies, their intimately posthuman, relational, elemental and corpomaterial intra-action, at the heart of such analysis.

In Upper Silesia, domestic heating is a heated topic. This is because it is the leading contributor to extreme air pollution levels. Coal of assorted qualities is combusted in over 70% of the country’s 5.5 million single-family households for heating, often in ‘primitive’ boilers or stoves that do not fulfil any environmental standards. Accordingly, 33 out of 50 of the most air-polluted towns in Europe are found in Poland; fourteen in Upper Silesia. Efforts to solve the crisis have focused on incentivizing rational household-level technical and behavioural changes. Yet, results have been slow and largely unsuccessful. This chapter argues that the role of historically and culturally sedimented gendered subjectivities have been overlooked in understanding this phenomenon. In Silesian intergenerational coalmining families, coal-based home heating is traditionally the responsibility of the male breadwinner. In turn, embodying its dirty work has long been a primary route for attaining domestic masculinity, securing its patriarchal authority and integrity and acceptably expressing its familial love and care. Drawing together Cara Daggett’s concept ‘petro-masculinity’ with Martin Hultman and Paul Pulé‘s notion of ‘industrial/breadwinning masculinities’, denial of smog discourse and attachment.