This study examines the concentration of crime at residential buildings and investigates whether housing ownership has an impact on such a concentration. Using Geographic Information Systems (GIS), police-recorded crime data were geocoded at the building level and combined with socio-demographic and land use variables in Poisson regression models. The results indicate that a small percentage of buildings is responsible for a large proportion of crimes. This pattern persists even after offences are standardised by the number of apartments. Buildings under private housing ownership are generally associated with lower crime levels than those under rental; however, this relationship is not uniform across private housing companies and different types of crime. Findings point to the need for further research into how building-level management practices interact with neighbourhood-wide policing strategies and other micro-level factors, such as a building’s design, location, and accessibility, in shaping crime outcomes.

This article aims to compare the pattern of responses obtained by a web-based anda paper-based survey used to investigate the transit safety of travellers in railwaystations in Sweden. This aim is achieved by evaluating whether the response andthe completion rates change as the surveys progress, assessing the effect of the surveymode on respondents’ answers (after controlling for the surveys’ internal consistencyand differences in the samples), and the potential impact of the order ofalternatives in multiple-choice questions on the responses. To carry out the study, asample of 500 responses was taken from each population and later compared usinga series of statistical tests. Findings indicate that despite the surveys’ high internalconsistency, the prevalence of victimisation, fear of crime, and precautions detectedin the web survey was higher than those found in the paper survey. The web surveyshows a major drop just after the initial questions, while the paper survey showsa more stable pattern of responses, but was also affected by a single compulsoryquestion that pushed the completion rate down. Finally, the order of alternatives inmultiple-choice questions (fixed or random) did not affect the answers given by therespondents, providing a solid base for safety interventions in transit environments,regardless of survey mode. The article concludes by making suggestions for bothresearch and practice.

Individuals with disabilities constitute a vulnerable heterogeneous group of travellers in public transport. The present study aims to investigate victimisation and perceived safety patterns among train travellers with disabilities (asthma/allergy, motion sickness, depression/anxiety, and reduced mobility). Exploratory data analysis and logistic regression were used to analyse the data coming from a sample of railway travellers across 28 municipalities in Sweden (N = 3374). Individuals with disabilities are more likely to be victimised in transit than those with no disability and declared feeling more unsafe than the rest of the travellers, especially if they had been previously victimised. Like other passengers, individuals with disabilities complain about aggressive panhandling, sexual harassment, the presence of intoxicated people, and a lack of staff. Including disability groups and their special needs in planning is essential to make public transportation safer and more inclusive.

Rapporten sammanfattar projektet "Stoppa droghandeln" i Österåker, som fokuserade på att kartlägga och bekämpa öppen narkotikahandel. Effektiviteten av åtgärderna utvärderades genom en "före och efter"-analys, där syntetisk kontrollmetod användes. Resultaten visar att Österåker har haft framgång, med 589 förebyggda drogbrott och positiva effekter i 80 procent av fallen, trots en icke-signifikant övergripande effekt. Enkäter och polisstatistik indikerar ökad drogaktivitet i vissa områden, medan Infracontrol Online visar på en minskning av både otrygghet och drogaktivitet. För att fortsätta bekämpa drogrelaterad brottslighet bör fokus ligga på långsiktiga, sociala och situationsanpassade strategier, inklusive kontinuerlig polisnärvaro, fritidsgårdar och skolprojekt. Det är också viktigt att använda beprövade metoder för tidig intervention och att lyssna på ungdomars perspektiv för att identifiera problem i ett tidigt skede. Slutligen bör lokala aktörer upprätthålla en gemensam förståelse för målen och anpassa åtgärder efter lokala behov.

The report summarizes the "Stop the Drug Trade" project in Österåker, which focused on mapping and combating open drug trade, especially in Åkersberga town center. The effectiveness of the measures was evaluated through a "before and after" analysis, using the synthetic control method. The results show that Österåker has been successful, with 589 prevented drug crimes and positive effects in 80% of the cases, despite a non-significant overall effect. Surveys and police statistics indicate increased drug activity in some areas, while Infracontrol Online shows a reduction in both insecurity and drug activity. To continue combating drug-related crime, the focus should be on long-term, social, and situation-adapted strategies, including continuous police presence, youth centers, and school projects. It is also important to use proven early intervention methods and to listen to the perspectives of young people to identify issues early on. Finally, local actors should maintain a shared understanding of the goals and adapt measures to local needs.

This article seeks to investigate the nature of safety perceptions of train travellers, focusing on the experiences of transgender and gender-nonconforming individuals of the environments of railway stations and the way to them. This study makes use of descriptive statistics and binary logistic regression with a dataset specially tailored from a safety survey collected in 2022 in Southern Sweden. Large variations of travellers' safety perceptions are found in relation to the time of day and across transit environments, regardless of gender or any other individual attributes or characteristics relating to their particular trips. Previous victimisation impacts safety for all groups, but travellers fear crimes that are not common in transit situations. Women are more likely to be fearful, but the most fearful of all are women who identify themselves as LGBTQI+ /other. Such a pattern is not found in men, who declare themselves to be the safest of all travellers. The implications of these results are explored both in terms of future research questions and practical implications.

Sexual harassment and other forms of transit crime are everyday occurrences for women and girls around the world. The absence of safety hampers the ability of numerous women to engage freely in school, employment, and public activities without being alert. This research explores women’s safety experiences, particularly focusing on young women in diverse rural and urban environments. We utilized chi-square analysis and regression models to analyze data obtained from a survey distributed to railway passengers in 2022 across neighboring municipalities in southern central Sweden. Findings show that being young makes women more likely to be victimized. Although rural women feel safer than their urban counterparts, they are more often willing to take precautionary measures before taking a trip (e.g., more often traveling with someone in the evening or avoiding certain stations). These findings call for gender-age-sensitive mobility policies, taking into account the intersectionality of transit safety, and reflecting women’s and girls’ safety needs in particular rural contexts.

I denna rapport sammanfattar vi arbetet av projektet ”Effekten av stationsmiljön för resenärerssäkerhet och trygghet, Trafikverket, 2021–2023”. Ett övergripande syfte med projektet är attskapa förutsättningar för ökad trygghet vid kollektivtrafikresor för resenärer, främst för utsattagrupper, med ett specifikt fokus på järnvägsstationer, inklusive omgivande område. Projektetsyftar till att rekommendera säkerhetsåtgärder och trygghetsskapande strategier för att görajärnvägsstationer säkrare och tryggare, attrahera fler resenärer till allmän kollektivtrafik och påså sätt bidra till ett mer hållbart samhälle. Studien fokuserar på att undersökasäkerhetsaspekter på järnvägsstationer och vilka resenärsgrupper som kan vara mer utsattaför brott eller känna sig mer otrygga än andra. En unik aspekt med studien är att den byggs påsvensk evidens om hur stationsmiljön påverkar brottslighet och resenärers trygghet, särskiltmed fokus på grupper som kvinnor, HBTQI-individer, äldre, personer medfunktionsnedsättningar eller allergier. Studien omfattar 47 stationer, varav en fjärdedel ärbelägna i små kommuner, och sträcker sig över olika regionala kontexter i Sverige.Metodologin inkluderar fältinspektioner och analys av primär- och sekundärdata med hjälp avstatistiska modeller. Resultaten visar att 14 procent har blivit utsatta för brott när de rest medtåg under de senaste 5 åren, där de vanligaste brottstyperna var stalking (bli förföljd) ochsexuella trakasserier. Hot och hatbrott samt stölder var också vanligt förekommande, ochtypen av brott varierade beroende på plats i stationsområdet. Brottsutsattheten var högre påtåget och plattformen, där majoriteten ändå kände sig trygga, vilket indikerar en diskrepansmellan upplev trygghet och viktimisering. Totalt kände en tredjedel av resenärerna sig otrygganär de reser med tåg, och resultat pekar på att upplevd trygghet påverkas av fysiska ochsociala egenskaper i stationsmiljöer. Brist på personal och dåligt stationsunderhåll kopplas tilllägre säkerhetsnivåer och ökad brottslighet. Kvinnor, särskilt de som identifierar sig somHBTQI, samt personer med funktionsnedsättning känner sig oftare mindre trygga och tidigareviktimisering påverkar alla grupper. Resultaten belyser skillnader mellan olika grupper avresenärer och betonar behovet av att anpassa åtgärder för att skapa en tryggarekollektivtrafikmiljö, vilket varierar beroende på om stationen är belägen i ett ruralt eller urbantområde. För att förbättra säkerheten och tryggheten på järnvägsstationer föreslår vi fleraåtgärder. En centraliserad rapporteringsmekanism bör införas för att synliggöra och följa uppbåde kriminella och icke-kriminella händelser som ofta bidrar till otrygghet. Digitala lösningar,inklusive appar och hjälpknappar, har potential att öka tillgänglighet och effektivitet irapportering. Som ett verktyg för utvärdering och uppföljning föreslår vi också införandet av ennationell enkät om säkerhet och otrygghet i kollektivtrafiken. Ett system för kontinuerligutvärdering är avgörande för att säkerställa långsiktig uppföljning av implementeradetrygghetsåtgärder på stationer. Rekommendationerna inkluderar även att skräddarsy åtgärderbaserat på brottstyper, tidsvariationer och säsongsmönster. Förbättrad samordning mellanolika aktörer, både privata och offentliga, samt fokus på användares säkerhets- ochtrygghetsbehov, särskilt för utsatta grupper som kvinnor HBTQI-personer samt personer medfunktionsnedsättning, är centrala för att skapa en övergripande strategi för trygghet ochsäkerhet på järnvägsstationer.

This study assesses patterns of victimisation and safety perceptions among passengers using railway stations across neighbouring municipalities in Sweden. Exploratory data analysis and logistic regression models underlie the methodology of the study, which shows that the geography of passengers’ victimisation differs from the geographical patterns found for the perception of safety. Findings show that passengers’ safety perceptions are more affected by the physical and social characteristics of transit environments than passengers’ victimisation. Yet, for those who have reduced mobility, the station affects the likelihood of their being victimised. Lack of staff and poor maintenance of the station are two significant attributes associated with the lower levels of safety perceived by passengers as well as levels of crime and panhandling at both the station and on the way to it. Compared with all passengers, women, but in particular those who identify as LGBTQI+ /Non-binary/Other, run a higher likelihood of feeling less safe. The theoretical and practical implications of these results are discussed.

Syftet med studien är att kartlägga de situationer där cannabisanvändning och överlåtelse skeri Stockholmsregionen. Vi undersöker också kopplingen mellan cannabisrelaterade brott ochsamhällskonsekvenser på lokal nivå, till exempel på bostadsmarknaden.Med hjälp av data från Polisregion Stockholms polisregister undersöker vi om brotten hadehögre sannolikhet att ske i särskilda stadsmiljöer. Dessutom rapporterar vi tidsmässiga ochrumsliga egenskaper av alla cannabisrelaterade brott i Stockholmsregionen (bruk, innehav ochhandel) med hjälp av registerdata från Polisens nationellt forensiskt centrum (NFC), som täckeråren 2019–2020. Studien utnyttjar geografiska informationssystem (GIS) och spatialaregressionsmodeller (i) för en bättre förståelse för geografin av cannabisrelaterade brott. Olikaoffentliga typer av markanvändning (t.ex. parker, transportknutpunkter och skolor) ställs ocksåi relation till cannabisrelaterade brott, efter att ha kontrollerat för demografiska,socioekonomiska och lokaliseringsbaserade faktorer. Vi avslutar rapporten med ett antal rekommendationer för både forskning och praktik. Eftersomcannabisinnehav och langning inte visar samma brottsgeografi, är det viktigt att komma ihågatt åtgärder behöver vara specifika för de olika brotten. När det gäller langning är en ökadnaturlig övervakning och tillsyn av de platser där brotten sker en viktig del av detcannabisförebyggande arbetet. Även platsansvariga, som hyresvärdar, skolpersonal ochstationspersonal, kan påverka såväl privata som offentliga miljöer där cannabisbrott sker.Tillgång och efterfrågan av cannabis finns alltså på olika platser, vilket är viktiga pusselbitarför brottsförebyggande arbete och bevakning. Långsiktiga satsningar på områden med högbrottslighet är också viktiga för att förebygga förfallspiralen, som annars förstärker de socialaproblemen som redan finns i dessa områden.