Kvalitet i högre utbildning förutsätter ett kontinuerligt och hållbart engagemang för pedagogiskutveckling bland lärare och ledning. Universitetsledningens intentioner framgår i de styrdokument,handlingsplaner och visioner som tas fram på lärosätet och innehåller som regel fina ord omutbildningens betydelse även vid forskningstunga institutioner. Det är svårare att skaffa sig en bild avden undervisande personalens bild av detta, dels för att de flesta av dem inte är inkluderade idiskussionerna och dels för att det kan finnas ett gap mellan de frågor som lärare ser som relevantaoch de frågor ledningen är intresserad av att driva.Åren 2014-2016 genomförde KTH en satsning för att bredda det pedagogiska engagemanget ochminska avståndet mellan universitetets högskolepedagoger och övriga lärare genom att utsepedagogiskt intresserade lärare till pedagogiska utvecklare på deltid. Några av dessa pedagogiskautvecklare utvecklade en enkät för att undersöka hur den undervisande personalen såg på en radfrågor relaterade till arbetssituation, förutsättningar för eget och kollegialt lärande, undervisningensmeritvärde och tankar om nuvarande och framtida pedagogik. Undersökningen var också tänkt attutifrån ett kollegialt perspektiv utforska hur lärarna såg på den faktiska situationen jämfört med derasidealbild av universitetspedagogik och universitetsarbete. Tanken var även att följa utvecklingenlongitudinellt för att identifiera trender och resultat av pedagogiska satsningar. Enkäten har hittillsskickats ut två gånger, 2016 (2240 respondenter, 20,0% svarsfrekvens) och 2019 (2534 respondenter,16,8% svarsfrekvens).Vi kommer i vårt bidrag att redovisa några av de intressantare resultaten från undersökningarna ochdiskutera implikationerna av dessa både för lärare och för universitetsledning. Vi finner att det blandrespondenterna finns ett starkt pedagogiskt intresse och en tendens till ökat kollegialt samarbete kringpedagogik, något som i litteraturen lyfts fram som ett tecken på framgångsrika mikrokulturer. Det finnsockså en konstant syn på att universitetet inte gör tillräckligt för att stödja och premiera pedagogisktarbete och ett relativt svagt förtroende för universitetets pedagogiska ledarskap men också förstudenternas pedagogiska engagemang. Vi kommer också att lyfta fram studien som en potentiellmodell för gräsrotsdrivna pedagogiska initiativ och redogöra för den speciella arbetsgång som liggerbakom vårt arbete. Inför framtiden visar vi också på de effekter det kan tänkas få, exempelvis genomatt permanentas som en del av universitetets kvalitetssäkringsarbete. Sist men inte minst kommer viatt betona vikten av att lärarnas åsikter kopplas till studenternas upplevelser av lärmiljöer och till derasmöjligheter att reellt bidra till det pedagogiska förändringsarbetet vid universitetet.

This full paper presentation starts with the understanding that in the present-day audit society, in which most academics also find themselves, assessment and probing are usually done from positions of higher authority, and not always with quality improvement as the main driving force. In the context of teaching and learning in higher education, this can result in pedagogical evaluations that seem to take uncalled-for interest in areas of little concern to teachers, potentially omitting areas of greater interest to them. In contrast, this paper describes the process and outcomes of a grass-roots initiative to assess the experiences and attitudes toward teaching and learning at the university among peers. 

In 2014, a university-financed project was launched at KTH Royal Institute of Technology to engage more teachers in the university’s educational development work. The university initially selected 24 self-nominated teachers who were given relatively free reins to work on educational development projects. This project was one of them.

The assessment took the form of a survey targeting all teaching – or potentially teaching – faculty at the university, carried out first in 2016 and then repeated in 2019. The first survey was sent out to 2,204 respondents, and the second to 2,534 respondents, with response rates of 20% and 17% respectively. This paper will describe the process of designing these surveys, looking at what was asked about and what was not asked about, as well as the process of getting internal approval for sending them out to a survey-fatigued faculty. The paper also reports on the results in terms of both some key findings and in terms of the effect of the survey work itself on different stakeholders and potential agents of change at the university. Most importantly, however, this paper will discuss the conditions and prerequisites for grass-roots initiatives such as this to succeed, based on the literature and on the experiences gained through the survey work. Grounded in this discussion, we will suggest strategies to help teachers at other universities successfully repeat this or similar endeavours.

This work-in-progress research-to-practice paper describes how a technical university has worked to build a research-based course evaluation and analysis framework into its IT-infrastructure and how it is used for course development. We report an initial analysis made to see how spread the use of the framework is over the university. We investigate the usage and the ownership of course evaluations and discuss different approaches of how the system has been utilized. By analysing the use of the framework at the university we gain a first insight how the framework has been received among faculty and how they make use of the framework for course evaluation, analysis, and development in a systematic way.

Between 2014-16, KTH Royal Institute of Technology set aside considerable resources in its biggest pedagogical project to date, the Pedagogical Developers Initiative. The project has been continuously reported on at recent CDIO conferences. While aimed primarily at CDIO Standard 10, enhancement of faculty teaching competence, the project managed, by design as much as through accident, to strengthen many CDIO standards and syllabus items. With the conclusion of the project, the constructive practices and ideas that emerged from the initiative were meant to be incorporated into the regular operations of the university, a task that was delegated to each of KTH’s ten schools. However, even though KTH officially labelled the project a success, the schools have taken a non-uniform approach to this endeavour, as they indeed had done to the project as a whole during its duration. Following up on our earlier reports, and primarily using data from interviews and our own observations, the paper looks at which of the initiative’s ideas and practices have survived the end of the project, in what forms, by what means, and what insights and lessons one can draw from this when designing mechanisms for continuous and sustainable improvement of pedagogical practices at a technical university.