Detta bidrag beskriver och analyserar förberedelsefasen inför implementeringen av ett högskolepedagogiskt excellensprogram vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Programmet syftar till att ytterligare stärka värdet av pedagogiska meriter och samtidigt bidra till lärosätets fortsatta och fördjupade utveckling av utbildningarna och organisationen. De tydligaste riskerna som har identifierats med befintliga pedagogiska meriteringsmodeller är att de kan skapa ett A- och B-lag (mellan en karriär som forskare och en karriär som lärare). Dessutom är det ofta oklart hur personer som har utnämnts till excellenta lärare ska kunna bidra till organisationens och utbildningens utveckling ur ett kortsiktigt såväl som ett långsiktigt perspektiv. En tydlig svaghet med befintliga pedagogiska meriteringsmodeller är att de inte explicit nog ger emfas till aktivt och relevant utvecklingsarbete, utan fokuserar på egenhändigt skrivna pedagogiska portföljer som sällan är framtidsinriktade. KTH:s högskolepedagogiska excellensprogram siktar på att försöka möta dessa risker och svagheter. KTH har, alltjämt sedan det nationella obligatoriet om 15 hp Högskolepedagogik infördes, kvarhållit detta obligatorium. Stora satsningar har gjorts på den högskolepedagogiska verksamheten. Ett gediget utbud av fortbildningsmöjligheter samt arenor för nätverkande har utvecklats. Samtidigt råder svagheter i systemet gällande prövande och tillvaratagande av pedagogisk skicklighet, och det är tydligt att KTH behöver ytterligare utveckling i området. Författarna menar också att i och med att de utmaningar vi står inför gällande pedagogisk meritering ser relativt lika ut vid landets lärosäten, bör ett stärkt nationellt samarbete och nätverkande inom landets ingenjörsutbildningar främjas inom området. Artikelförfattarna representerar KTH:s övergripande ledning, utbildningsledning samt ledningen för den högskolepedagogiska verksamheten.

In her 1988 article, ‘Situated Knowledges’, Donna Haraway calls for a ‘doctrine of embodied objectivity’, where ‘objectivity turns out to be about particular and specific embodiment /. . ./ Feminist objectivity’, she continues, ‘is about limited location and situated knowledge, not about transcendence and splitting of subject and object’ . We need to move, she argues, beyond those simple dichotomies and understand that empirical knowledge is objective even though it is always situated and embodied. With this view, it is possible to build up objective knowledge on real conditions and to act on this information. Here our concern is primarily with place and spatial transformation. What does it mean to know a place, and who is expected to act on such knowledge? Using Haraway’s notion of situated knowledges provides an opportunity to frame epistemologically what is at stake in conflictual cases of urban transformation. The chapter studies the case of western Rosenlundsparken in Stockholm and accounts for the planning process 2012-2014 involving a housing development on park land and the construction of a new street running through the park. The case has been studied as a research, mapping and design project that concerns this particular site and situation in the midst of urban transformation and gentrification taking place in central Stockholm. Laying out preliminary facts and developing narratives of power and resistance, framed epistemologically through Donna Haraway’s notion of ’situated knowledges’, Rosi Braidotti’s ’nomadic subject,’ and Graham-Gibson’s feminist ’project of belonging’, the project aims at disclosing competing notions of what is perceived to be at stake. What specific values are described as being ‘under threat’ or ‘about to be developed’? On what grounds, and in whose interests, are these arguments put forward? On a more general level the research project  seeks to contribute to an expanded epistemological view on architecture and urban design practice and research in particular relation to questions of siting, place-production and urban transformation. Developing a critique visavi current practices the project wishes to contribute to this field with enhanced conceptual clarity concerning the nature of 'knowledge ground' in relation to architectural projections of possible futures for specific sites and situations.

Over the years, colleagues at the Architecture School of Stockholm have developed a most remarkable and inspiring approach to architecture and writing in terms of performances and the performative while integrating feminist and queer theory. Of particular interest are the Critical Studies in Architecture group, the group Fatale for feminist architecture theory and practice, and the Mycket collaboration. By way of an interview between Footprint editors Dirk van den Heuvel and Robert Gorny, and the Stockholm colleagues Brady Burroughs, Katarina Bonnevier, Katja Grillner, and Hélène Frichot questions of pedagogy, research and methodology are further investigated, how to ‘stay with the trouble’ and where to situate newly emerging knowledge models.