Biomimetic materials have been inspiring mankind since a longtime for applications in a variety of fields. In particular, the production of lipidbasedvesicles have aided in our understanding of a variety of functions in animalcells, and also served as e.g. drug delivery systems and bioreactors. On thecontrary, the preparation of synthetic plant cells is limited, which is mainly due tothe challenges of building the complex plant primary cell wall fencing the lipidplasma membrane in real plant cells.The present thesis focuses on the bottom-up fabrication ofbiomimetic microcontainers that can serve as simple model systems for plant cells.In the first part, the interactions of plant cell wall polysaccharides, cellulosenanofibers (CNFs), pectin and xyloglucan, are examined. The knowledge is used inthe fabrication of microcapsules and the permeability properties were assessed.The results show that the polysaccharides must be assembled in a specific order inthe capsule wall to incorporate all the three polysaccharides. Additionally, thestructural stability and permeability highly depend on the capsule wallcomposition. The permeability also depends on the composition of thesurrounding media.The second part deals with the fabrication of more advancedbiomimetic microcapsules, with a lipid layer beneath the polysaccharide capsulewall. These capsules are semi-permeable and the phase behavior of the lipids isexploited to grow tubular structures (long filamentous structures) through thecapsule wall, as well as create a vesicle-crowded interior. Real plant cells usetubular structure (Plasmodesmata) for intercellular communications.In the third part, application-oriented aspects of the fabricatedmicrocapsules are discussed. The LbL-derived microcapsules (from the first part)were loaded with active glucose oxidase enzyme, thereby allowing their use as aglucose sensor. The capsule wall acts like a sieve, only allowing small molecules toeffectively pass through. Finally, cell culture experiments demonstrate theirbiocompatibility, paving way for tissue culture applications.

Biomimetiska material har inspirerat mänskligheten sedan längeför applikationer inom olika områden. Framställningen av lipidbaserade vesiklarhar särskilt bidragit till vår förståelse av olika funktioner i djurceller samt tjänatsom t.ex. läkemedelsleveranssystem och bioreaktorer. Tvärtom är beredningen avsyntetiska växtceller begränsad, vilket främst beror på utmaningarna med attbygga och kombinera den komplexa primära cellvägg en med ett lipid-baseratplasmamembran.Denna avhandling fokuserar på ”bottom-up” tillverkning avbiomimetiska mikrobehållare som kan fungera som enkla modellsystem förväxtceller. I den första delen undersöks växelverkningarna mellanväxtcellväggspolysackariderna, cellulosa-nanofibrer (CNF), pektin och xyloglucan.Kunskapen används i nästa steg vid tillverkning av mikrokapslar. Resultaten visaratt, om man vill införliva alla tre polysackarider, måste de adsorberas i en specifikordning. Dessutom beror den strukturella stabiliteten och permeabiliteten hoskapselväggen på kapselväggkompositionen. Permeabiliteten beror också påsammansättningen hos den omgivande vätskan.Den andra delen behandlar tillverkning av mer avanceradebiomimetiska mikrokapslar, som innehåller ett lipidskikt underpolysackaridkapselväggen. Dessa kapslar är permeabla för vissa storlekar avmolekyler men inte andra. Lipidernas fasbeteende utnyttjas för att växa tubulärastrukturer (långa trådformade strukturer) genom kapselväggen, samt för att skapaen inre kapselmiljö som består av många små vesiklar. Växtceller i naturenanvänder rörformade strukturer (så kallade plasmodesmata) för att transporteramolekyler mellan närliggande celler.I den tredje delen diskuteras applikationsorienterade aspekter.Mikrokapslarna, som tillverkat med LbL-tekniken (från den första delen), kanladdas med ett glukosoxidas-enzym, varigenom de går att använda somglukossensor. Permeabilitetsegenskaperna hos kapselväggen tillåter bara att småmolekyler att passerar snabbt. Slutligen visar cellkultursexperiment att kapslarnaär biokompatibla, vilket banar väg för nya biomedicinska applikationer.