Kvalitet i högre utbildning förutsätter ett kontinuerligt och hållbart engagemang för pedagogiskutveckling bland lärare och ledning. Universitetsledningens intentioner framgår i de styrdokument,handlingsplaner och visioner som tas fram på lärosätet och innehåller som regel fina ord omutbildningens betydelse även vid forskningstunga institutioner. Det är svårare att skaffa sig en bild avden undervisande personalens bild av detta, dels för att de flesta av dem inte är inkluderade idiskussionerna och dels för att det kan finnas ett gap mellan de frågor som lärare ser som relevantaoch de frågor ledningen är intresserad av att driva.Åren 2014-2016 genomförde KTH en satsning för att bredda det pedagogiska engagemanget ochminska avståndet mellan universitetets högskolepedagoger och övriga lärare genom att utsepedagogiskt intresserade lärare till pedagogiska utvecklare på deltid. Några av dessa pedagogiskautvecklare utvecklade en enkät för att undersöka hur den undervisande personalen såg på en radfrågor relaterade till arbetssituation, förutsättningar för eget och kollegialt lärande, undervisningensmeritvärde och tankar om nuvarande och framtida pedagogik. Undersökningen var också tänkt attutifrån ett kollegialt perspektiv utforska hur lärarna såg på den faktiska situationen jämfört med derasidealbild av universitetspedagogik och universitetsarbete. Tanken var även att följa utvecklingenlongitudinellt för att identifiera trender och resultat av pedagogiska satsningar. Enkäten har hittillsskickats ut två gånger, 2016 (2240 respondenter, 20,0% svarsfrekvens) och 2019 (2534 respondenter,16,8% svarsfrekvens).Vi kommer i vårt bidrag att redovisa några av de intressantare resultaten från undersökningarna ochdiskutera implikationerna av dessa både för lärare och för universitetsledning. Vi finner att det blandrespondenterna finns ett starkt pedagogiskt intresse och en tendens till ökat kollegialt samarbete kringpedagogik, något som i litteraturen lyfts fram som ett tecken på framgångsrika mikrokulturer. Det finnsockså en konstant syn på att universitetet inte gör tillräckligt för att stödja och premiera pedagogisktarbete och ett relativt svagt förtroende för universitetets pedagogiska ledarskap men också förstudenternas pedagogiska engagemang. Vi kommer också att lyfta fram studien som en potentiellmodell för gräsrotsdrivna pedagogiska initiativ och redogöra för den speciella arbetsgång som liggerbakom vårt arbete. Inför framtiden visar vi också på de effekter det kan tänkas få, exempelvis genomatt permanentas som en del av universitetets kvalitetssäkringsarbete. Sist men inte minst kommer viatt betona vikten av att lärarnas åsikter kopplas till studenternas upplevelser av lärmiljöer och till derasmöjligheter att reellt bidra till det pedagogiska förändringsarbetet vid universitetet.