Urban and regional planning evolves in response to societal changes andpolitical decisions, which redefine and adjust the scope of planning forexample through changes in the regulatory framework. Contemporaryplanning is shaped by the neoliberal shift at the end of the last century, whichbrought a wave of deregulations and privatizations that transformed therationale of and methods for planning practice. Moreover, the emerging globalagenda for sustainable development called for changes in practices and newways of organizing society. Planning practice has to respond to change andadapt to a shifting societal context, finding new ways to guide urban andregional development and address sustainability challenges through innovativepractices and interventions. A core challenge that has to be addressed is thefragmentation of responsibilities for planning and policymaking.This thesis examines planning practices to evaluate various approaches andtheir implications. The overall aim of this thesis is to explore how planningpractices have developed since the 1990s and adapted to changing societalcontext and needs. The thesis consists of a cover essay and six scientific papers,addressing empirical studies of transport infrastructure planning and urbanand regional planning in Sweden and other European contexts. The researchpresented in these papers spans ca 25 years, a period during which planningconditions for planning have changed, allowing for a discussion of planningpractices in relation to the evolving planning context. The papers employ aqualitative research approach, combining multiple methods for data collection.Based on literature review and thematic analysis of the findings in the papers,the following key issues have been identified for discussion. First, the use ofintegrative approaches in planning practice, which help bridging fragmentedresponsibilities among sectors and levels of governance. Second, the capacityof local planning practices to provide integrated responses to urgentsustainability challenges and societal needs, given the shifting conditions forplanning. Third, the impact of planning and learning practices on the longtermdevelopment of urban and regional planning.The evaluation of planning practices reveals two modes of integration: policyintegration and interactive approaches for project development. While policyintegration is often hindered by institutional logics and existing governancestructures, examples from regional land-use and transport agreements inNorway and Finland illustrate alternative approaches to enhance integration.Interactive approaches, involving collaboration between local authorities andprivate developers, have been effective in addressing sustainability challenges.However, the informal nature of these processes and the dual role ofmunicipalities as both landowners and planning authorities raise concernsabout the legitimacy of public planning. Additionally, many achievementsfocus on ecological modernization in urban areas, often overlooking the needfor affordable housing in other regions.Finally, studies of planning practices highlight the increased complexity ofplanning and the broader involvement of expertise across disciplines.Experiences from interactive approaches also suggest that planning practicesare increasingly functioning as spaces for reflexive social learning.

Samhällsplaneringens utveckling påverkas av samhällsförändringar ochpolitiska beslut, som ändrar planeringens förutsättningar och fokus genomändrade förutsättningar och förändringar av regelverket. Dagens planering harformats av det nyliberala skiftet i slutet av förra seklet, som medförde en våg avavregleringar och privatiseringar vilket påverkar dagens planeringspraktik.Dessutom medförde debatten om hållbar utveckling ett bredare fokus isamhällsplanering och krav på nya normer för samhällsutveckling. Planeringmåste anpassa sig till de ändrade förutsättningarna, hitta nya sätt att styraurban och regional utveckling och ta sig an hållbarhetsutmaningar som krävernytänkande, nya metoder och innovativa åtgärder. En central utmaning ärfragmentering av planering och ansvarsområden som har ökat efter dennyliberala omställningen.Denna avhandling undersöker olika sätt att organisera planeringsprocesseroch de konsekvenser som dessa medför. Det övergripande syftet medavhandlingen är att undersöka hur den praktiska planeringen har utvecklatssedan 1990-talet och hur den har anpassats till ändrade förutsättningar ochbehov. Avhandlingen består av en kappa och sex vetenskapliga artiklar sombehandlar empiriska studier av stads- och transportplanering i Sverige ochnågra andra länder i Europa. Forskningen som presenteras i dessa artiklarsträcker sig över en period av 25 år under en tid då planeringen har genomgåttstora förändringar. Det gör det möjligt att diskutera planering utifrån deändrade planeringsförutsättningarna. Forskningen som presenteras iartiklarna utgår från en kvalitativ forskningsansats och kombinerar olikametoder för datainsamling.Med utgångspunkt i litteraturgenomgången och en tematisk analys avforskningsresultaten har följande teman för diskussion identifierats. Först,metoder som används i planering för att samordna ansvarsområden i olikasektorer och på olika myndighetsnivåer. För det andra, möjligheterna attfrämja integrerade tillvägagångssätt i kommunala planering för att mötaaktuella behov och olika hållbarhetsutmaningar i samhället, mot bakgrund avde ändrade förutsättningarna för planering. För det tredje, planeringens ochlärandets betydelse för den långsiktiga utvecklingen av samhällsplaneringsområdet.Forskningsresultaten lyfter fram två olika sätt för att främja integrering:policyintegrering och interaktiva processer för projektplanering. Ofta hindrasintegrering av olika samhällssektorer av skillnader i institutionell logik ochetablerade strukturer för styrning, men erfarenheter från Norge och Finlandmed avtal för integrerad markanvändnings- och transportplanering istorstadsregioner, visar på andra möjligheter av en integrerad planeringmellan olika samhällssektorer. Interaktiva metoder, som omfattar samarbetemellan lokala myndigheter och privata bostadsföretag, visar sig vara effektiva ihanteringen av hållbarhetsutmaningar. Processens informella karaktär ochkommunernas dubbla roll som både markägare och planeringsmyndighetväcker dock frågor kopplade till samhällsplaneringens legitimitet. Dessutomvisar erfarenheter att integrerad stadsplanering ofta utgår från ekologiskmodernisering, som bygger på antagandet att hållbarhet och ekonomiskutveckling kan förenas genom samverkan och samsyn men förbiser deutmaningarna som förslaget medför i andra delar av samhället eller världen.Slutligen visar studier av planeringsprocesser att planering har blivit alltmerkomplex och att experter från olika discipliner deltar i allt större utsträckning.Erfarenheter tyder också på att integrerade planeringsprocesser fungerar somarenan för reflexivt interaktivt lärande.