Urban cycling contributes to climate-neutral and resilient mobility, and its uptake hinges on a blend of behavioural, environmental, and infrastructural forces. This licentiate thesis brings together evidence from three empirical studies conducted in Braga, Istanbul, and Tallinn (papers A and B), as well as Paris and Barcelona (paper C) to identify and quantify drivers of cycling and to translate findings into insights that matter for policy. The first paper shows that a GPS-verified, gamified reward scheme, involving roughly 1,500 participants increased weekday cycling. The second paper applied mixed ordinal probit models to six months of data from the same reward scheme and finds that higher wind speeds and private-car ownership reduce weekly cycling, whereas public-transport use boosts it. The third paper employs ARIMAX time-series models of bicycle counts and identifies a pandemic step change, accounting for about 35,000 added bicycle trips per week in Paris and 26,000 trip per week in Barcelona. It also finds the added effects of infrastructure initiatives and lockdown stringency. The three studies highlight three overarching drivers of cycling: behavioral incentives, environmental conditions, and rapid-built infrastructure. These factors contribute to explaining when, where, and for whom cycling gains materialize. This thesis contributes with robust multi-city evidence, suggesting that targeted rewards, wind-protected lane design, car-access management, and transit integration can speed up modal shifts. It provides guidance to sustain and grow urban cycling across diverse city contexts, aligned with European climate goals.

Stadscykling är bidrar till klimatneutral och resilient mobilitet, men dess utbredning beror på ett samspel mellan beteendemässiga, miljömässiga och infrastrukturella faktorer. Denna licentiatuppsats sammanför evidens från tre empiriska studier i Braga, Istanbul, och Tallinn (paper A & B), samt Paris och Barcelona (paper C) för att identifiera och kvantifiera drivkrafterna för ökadcykling och översätta resultaten till policyrelevanta insikter. Den förstaartikeln visar att ett GPS-verifierat, spelifierat belöningsprogram med cirka 1500 deltagare ökade vardagscyklingen under arbetsdagar. Den andra artikeln använder mixed ordered logit på sex månaders data från samma program och finner att högre vindhastigheter och tillgång till privat bil minskar cykling, medan användning av kollektivtrafik ökar den. Den tredje artikeln använder ARIMAX-tidsseriemodeller på cykelräkningar och påvisar ett strukturellt nivåskifte under pandemin, med cirka 35 000 fler cykelresor per vecka i Parisoch 26 000 per vecka i Barcelona, samt ytterligare bidrag fråninfrastruktursatsningar och graden av nedstängningsåtgärder. Tillsammans lyfter studierna tre övergripande drivkrafter i cykelsystemet: beteendeincitament, miljöförhållanden och snabbt etablerad infrastruktur. Dessa faktorer hjälper till att förklara när, var och för vilka grupper ökningar i cykling materialiseras. Uppsatsen bidrar med robust evidens från olika städeri Europa och indikerar att riktade belöningar, vindskyddade cykelbanor, bilpoolsystem och bättre integration mellan cykelvägar och kollektivtrafik kan påskynda färdmedelsskiften. Den ger vägledning för att vidmakthålla och öka stadscyklingen i olika stadskontexter, i linje med de europeiska klimatmålen.