År 2022 kom en ny lag om företagsrekonstruktion (LFR 2022:964) att träda i kraft som innebar ett flertal ändringar och nya krav i rekonstruktionsförfarandet. Lagen syftar till att ge en andra chans till krisande företag där man med den nya lagen hoppas kunna hjälpa företagen i ett tidigare skede och med effektivare verktyg för en högre lyckandegrad. Den nya lagen innebär bland annat att krisande företag ges möjlighet att säga upp varaktiga avtal, däribland hyresavtal. Syftet med uppsatsen är att identifiera risker som den nya lagen kan innebära för fastighetsägare, analysera vilka strategier de kan använda för att minimera sin riskexponering, samt utreda om lagen försätter fastighetsägaren i en oskäligt riskexponerad position. Uppsatsen bygger på en kombination av rättsdogmatisk metod och en kvalitativ intervjustudie. Lagar, förarbeten och doktrin har använts för att tolka och utreda lagen och vidare har intervjuer genomförts med en jurist och aktörer inom fastighetsbranschen. 

Resultatet visar att den nya lagen förskjutit risk från gäldenär till fastighetsägare, framförallt i och med möjligheten till förtida uppsägning av hyresavtal. Uppsägningsrätten kan åsamka ekonomisk skada för hyresvärden, inte minst i samband med skuldnedskrivningen i en rekonstruktionsplan. Det konstateras att fastighetsägare i högre utsträckning bör se över sina säkerheter och strategier för att minimera sin risk. Det kan göras med exempelvis utökade depositioner, försäkringslösningar, förändrad hantering av hyresgästanpassningar och noggrannare övervägning av hyresgäster. Den nya lagen syftar till att i ännu större utsträckning rädda livskraftiga verksamheter, och även om det medför en förskjutning av risk mot fastighetsägarna innebär det inte att lagen är oskälig. Risken blir problematisk först om möjligheten missbrukas, vilket aktualiserar frågor om affärsetik och ansvar.

In 2022, Sweden introduced a new Corporate Restructuring Act (LFR 2022:964), aimed at modernising restructuring procedures and improving the chances of survival for financially distressed businesses. The new law provides companies with the opportunity to initiate restructuring at an earlier stage and grants debtors the right to prematurely terminate long-term agreements, including commercial leases. This development has introduced new risks for property owners. This thesis aims to identify and analyse the risks that the new legislation poses for property owners, investigate possible strategies for mitigating these risks, and examine whether the redistribution of risk places property owners in an unreasonable position. The study applies a combination of legal dogmatic research and qualitative interviews with legal practitioners and actors within the real estate industry.

The findings indicate that the reform has indeed shifted financial risk from debtors to property owners, especially through the termination of leases during restructuring processes, when claims are written down in a restructuring plan. However, while this shift affects property owners’ financial security, it does not render the law unreasonable, as its primary objective remains the preservation of viable businesses. The risk becomes problematic only if the provisions are misused, raising questions about business ethics and responsibility.