År 2009 infördes upplåtelseformen ägarlägenhet i svensk lagstiftning. I dagsläget är detendast möjligt att bilda ägarlägenheter i nyproduktioner eller i befintliga byggnader förutsatt att utrymmet inte har använts för bostadsändamål under de senaste åtta åren. I ägarlägenhetsfastigheter är tydligheten i gränsdragningen av största vikt för att undvika oklarheter kring vad som är enskild respektive gemensam egendom. Ett nytt lagförslag, som bland annat föreslår en modifiering av åttaårsregeln, aktualiserar frågan om vilka krav som kan ställas på ritningsunderlaget vid ägarlägenhetsförrättningar, särskilt i äldre byggnader där informationen kan vara föråldrad eller bristfällig. 

I detta examensarbete har det undersökts hur förrättningslantmätare bedömer och vilka krav som ställs på ritningsunderlag vid omvandling av befintliga byggnader till ägarlägenheter, samt vilka konsekvenser ett potentiellt ökat antal ombildningar kan få för kravställningen på sådana underlag. För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod tillämpats i form av en intervjustudie med förrättningslantmätare i olika delar av landet. Dessutom har en litteraturstudie gjorts, där offentliga utredningar, propositioner, lagstiftning och Lantmäteriets riktlinjer har studerats.

Studiens resultat visar att ritningsunderlaget som förrättningslantmätare får in och använder sig av vid ägarlägenhetsförrättningar i dagsläget håller en hög standard. Anledningen till detta är åttaårsregeln vilket innebär att ytans användningsområde ändras, något som kräverombyggnation och nya ritningar. Däremot finns det utmaningar med nuvarande regelverkgällande vilken kravställning förrättningslantmätaren kan utöva när det kommer till ritningsunderlaget. Det är upp till varje förrättningslantmätare att bedöma om underlaget som kommer in och då ska användas vid förrättningen har en tillräcklig standard för att göra en tydlig gränsdragning. Detta kan därav skapa variation mellan olika förrättningar vilket i sin tur kan påverka rättssäkerheten, speciellt om det aktuella lagförslaget skulle antas och antalet förrättningar med ritningar av lägre tillförlitlighet ökar. Då detta på sikt kan få en stor påverkan finns det indikationer på ett behov av en mer enhetlig kravställning vid ett ökat antal förrättningar.

2009 a new type of ownership was introduced in the Swedish law system, condominium apartments. Currently, it is only possible to establish condominium apartments in new developments or existing buildings, provided the space has not been used for residential purposes during the last eight years. In condominium properties, clarity of the boundary formation is a key aspect in maintaining an understanding of what is private property and what is collectively owned. A new government bill, proposing a change in the eight-year rule, specifically regarding rental apartments, would allow for conversion from rental apartments to condominium apartments. This has brought light to the question of what kind of requirements that can be applied on the blueprints used to model the boundary formation in cadastral procedures, especially in older buildings where available blueprints might be outdated or incomplete. 

This thesis investigates how cadastral surveyors assess and apply requirements on the blueprints when converting existing buildings to condominium units and what consequences a potential increase in such conversion might have on the requirements for these documents. To address the study´s questions a qualitative method has been used in the form of an interview study with cadastral surveyors from different parts of the country. A literature study has also been conducted where public investigations, government bills, legislation and guidelines from the Swedish mapping, cadastral and land registration authority (Lantmäteriet) have been studied.

The result of the study shows that the blueprint documentation handed to the cadastral surveyors generally have a high standard. This is primarily because of the eight-year rule requiring a change int he use of space, typically leading to reconstruction and production of new and accurate blueprints. However, there are some challenges identified in the current legislation regarding the extent to which cadastral surveyors can impose requirements on the blueprint documentation. Ultimately, it is up to each cadastral surveyor to assess whether the submitted blueprints have sufficient standard to establish clear property boundaries. This can cause a variation between different cadastral procedures, potentially affecting the legal clarity, especially if the proposed bill passes and causes the number of conversions with less reliable documentation to increase. Since this could have long term consequences a possible need formore uniformed requirements is identified.