Detta examensarbete analyserar hur hållfasthetslära och materialegenskaper framställs i fyra teknikläroböcker för årskurs 7–9. Bakgrunden till studien är att teknikämnets styrdokument (Lgr22) betonar att elever ska utveckla förståelse för hållfasta och stabila konstruktioner samt för materialens egenskaper. Studien har genomförts som en kvalitativ dokument- och textanalys där faktatexter och uppgifter som berör centrala innehållets stycke relaterat till hållfasthet och materialegenskaper har analyserats. Analysen utgick från konstruktivistiska och sociokulturella perspektiv, samt variationsteori, för att belysa hur begreppen från centrala innehållet presenteras, kopplas till praktiska moment och relateras till läroplanens intentioner. Resultaten visar att läroböckerna behandlar hållfasthet på olika sätt. Vissa böcker erbjuder en tydlig progression och integrerar teori med praktiska övningar, medan andra främst presenterar kortare fakta utan djupare koppling till uppgifter. En återkommande brist är att uppgifterna ofta saknar en tydlig koppling till de teoretiska begreppen, vilket riskerar att leda till att elever utvecklar praktiska färdigheter utan motsvarande teoretisk förståelse. Slutsatsen är att svenska teknikläromedel i viss mån stödjer elevers lärande i hållfasthet, men att det finns tydliga didaktiska utmaningar. För att undervisningen bättre ska bidra till begreppslig förståelse och förmågan att analysera tekniska lösningar behöver framtida läromedel utvecklas med en starkare integration mellan teori och praktik samt en mer konsekvent progression.

This thesis analyzes how strength of materials and material properties are presented in four technology textbooks for grades 7–9. The background of the study is that the curriculum for technology (Lgr22) emphasizes that students should develop an understanding of strong and stable constructions as well as of material properties. The study was conducted as a qualitative document and text analysis, where factual texts and exercises related to the curriculum’s section on strength and material properties were examined. The analysis was based on constructivist and sociocultural perspectives, as well as variation theory, in order to highlight how the concepts from the curriculum are presented, linked to practical activities, and related to the intentions of the syllabus. The results show that the textbooks approach strength of materials in different ways. Some provide a clear progression and integrate theory with practical exercises, while others primarily present short factual texts without deeper connections to tasks. A recurring shortcoming is that the exercises often lack a clear link to the theoretical concepts, which risks leading students to develop practical skills without corresponding theoretical understanding. The conclusion is that Swedish technology textbooks support students’ learning of strength of materials to some extent, but that there are clear didactic challenges. In order for teaching to better contribute to conceptual understanding and the ability to analyze technical solutions, future textbooks need to be developed with a stronger integration between theory and practice and a more consistent progression.