In Sweden, there are more than a thousand completely or partially preserved medieval churches, with many containing kalkmålningar (mural paintings), dating from between the twelfth and seventeenth centuries. This thesis deals with the enactments and re-enactments that formed the revival of these paintings, particularly the conservation-restoration work carried out between 1850–1980, including contemporaneous, decorative, and monumental paintings that were created in relation to this revival. The thesis further investigates how kalkmålningar became embedded within Sweden’s listed cultural heritage. Following the enactments, thought collectives of the period are revealed, shedding light on the relation between these paintings and the establishment of theories and practices within the emergent field of conservation-restoration. Through an eclectic methodology–including analysis of written sources, and investigations of the paintings in-situ, partly grounded on inspiration from actor-network theory (ANT), discursive analysis, posthumanism, and object-oriented ontology (OOO)–the thesis asks what agency these paintings have. How can we understand conservation-restoration as a hybrid practice that encompasses a more-than-human perspective, challenging the modern dichotomy between nature and culture?

     The thesis is divided into three parts. The first part gives an introduction to the thesis, theory, and method, including an analysis of the emergence of conservation-restoration in relation to the modern “thought figure” of the “authentic original”. It gives an introduction to the topic of kalkmålningar in Sweden, and an analysis of the network that enacted them and their collective values. The second part forms a historical analysis and description of the enactments of kalkmålningar between 1850–1980, identifying three periods of different conservation-restoration principles: stylistic restoration, original conservation-restoration, and precautionary conservation-restoration. The third part discusses the enactments that informed the revival of kalkmålningar, and draws conclusions concerning the ontology of conservation and paintings. This part further identifies and discusses particular traditions of Swedish restoration, such as the principles of Sigurd Curman, the precautionary attitude, the pursuit of a lively harmonic church room, the prevalence of handicraft conservation-restoration, as well as the restrictive attitude towards retouching that emerged in the 1960s, and the lack of an institute dedicated to technical studies of art. The thesis concludes with an epilogue, in which three contemporary conservation-restoration tendencies are finally discussed, influenced by a changing perception regarding ethics, sustainability, and the authentic original.

I Sverige finns mer än tusen helt eller delvis bevarade medeltida kyrkor, varav många har rester av kalkmålningar från 1100-talet till 1600-talet. Den här avhandlingen behandlar hur dessa kalkmålningar framställdes och återupprättades genom konserverings- och restaureringsåtgärder omkring 1850–1980, inklusive de dekorativa och monumentala muralmålningar som tillkom i relation till kalkmålningarna. Avhandlingen undersöker också hur kalkmålningarna blev en del av det skyddade kulturarvet. Genom att följa hur målningarna framställdes synliggörs de ”tankekollektiv” som ingick i processen och den parallella etableringen av konservering som disciplin.  Genom en kombination av metoder – som innefattar såväl analys av skriftligt källmaterial som undersökning av målningarna in situ, delvis grundad på inspiration från aktör-nätverksteori (ANT), diskursanalys, posthumanism och objektorienterad ontologi (OOO) – ställer avhandlingen frågan om målningarnas agens. Hur kan vi förstå konservering och restaurering som en hybrid praktik, som innefattar meränmänskliga perspektiv och utmanar den moderna dikotomin mellan natur och kultur?

     Avhandlingen är disponerad i tre delar. Den första delen, inledningen, introducerar avhandlingens syfte, teori och metod, och kompletteras av ett avsnitt om framväxten av konserveringen och dess förhållande till tankefiguren om det autentiska originalet. Vidare introduceras kalkmålningarna i Sverige och nätverket som framställde dem samt olika värdegemenskaper. Den andra delen utgör en historisk analys och beskrivning av hur kalkmålningarna framställdes omkring 1850–1980, disponerad utifrån tre perioder med olika, identifierade konserveringsprinciper: stilrestaureringen, originalkonserveringen och försiktighetskonserveringen. Den tredje delen diskuterar avhandlingens resultat genom att dra slutsatser om konserveringens och målningarnas ontologi och om kalkmålningarnas huvudsakliga framställningssätt. Vidare identifieras och diskuteras några svenska särdrag, däribland Sigurd Curmans principer, strävandet efter återhållsamhet och ett levande harmoniskt kyrkorum, betoningen av hantverksmässig konservering och den restriktiva inställningen till retuschering som växte fram under 1960-talet, samt avsaknaden av ett institut för konstteknologi. Avhandlingen avslutas med en epilog, där tre samtida konserveringstendenser diskuteras, påverkade av en ny syn på etik och hållbarhet, samt på det autentiska originalet.