In a world of interconnected crises, the polycrisis offers a useful perspective for analyzing how sustainability efforts interact with the dynamics of Anthropocene Traps (ATs). Cultural evolutionary trajectories, initially beneficial, have become maladaptive and difficult to reverse, thereby increasing risks to human well-being on a planetary scale. In a context where the 2030 Agenda for Sustainable Development is off track, this study examines the empirical links between the Sustainable Development Goals (SDGs) and ATs. To address this challenge, the study evaluates how countries' performance on the SDGs influences their contributions to ATs from 2000 to 2024. Further, SDGs that offer leverage to reduce the impacts of polycrisis and those that drive it have been identified. This study uses data fromthe Sustainable Development Solutions Network (SDSN) on the SDGs, covering 193 UN member statesand ATs; 18 indicators have been operationalized at the national level. It analyzes correlations between ATs and the SDG index over time, examines relationships between these traps and individual goals, and assesses the contribution of SDGs to trap variation through dominance analysis. The study is conductedat the global level and across income groups. The results show that most ATs are positively correlated with countries' overall SDG performance. When comparing individual SDGs, a pattern can be observed that differentiates socio-economic and industrial SDGs from environmental SDGs. However, these findings may be influenced by constraints faced by different income groups. Therefore, overall progress toward each SDG is uneven across comparisons. In a post-2030 agenda, it is crucial to incorporate countries' impacts on polycrisis and consider country-specific contexts in strategy development.

en värld präglad av sammanlänkade kriser erbjuder polykrisen ett användbart perspektiv för att analysera hur hållbarhetsinsatser samspelar med dynamiken i antropocen-fällor (Anthropocene Traps, ATs). Kulturella evolutionära utvecklingsbanor, som initialt varit gynnsamma, har blivit maladaptiva och svåra att vända, vilket ökar riskerna för mänskligt välbefinnande på planetär skala. I ett sammanhang där Agenda 2030 för hållbar utveckling inte är på rätt väg syftar denna studie till att undersöka de empiriska sambanden mellan de globala målen för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals, SDGs) och ATs. För att hantera denna utmaning utvärderar studien hur länders prestationer avseende SDGs påverkar deras bidrag till ATs under perioden 2000–2024. Vidare identifieras de SDGs som erbjuder hävstång för att minska polykrisens effekter samt de mål som driver den. Studien använder data från Sustainable Development Solutions Network (SDSN) om SDGs, som omfattar 193 FN-medlemsstater och ATs; 18 indikatorer har operationaliserats på nationell nivå. Analysen undersöker korrelationer mellan ATs och SDG-indexet över tid, analyserar relationer mellan dessa fällor och enskilda mål samt bedömer SDG-målens bidrag till variationen i fällor genom dominansanalys. Studien genomförs både på global nivå och uppdelat efter inkomstgrupper. Resultaten visar att de flesta AT:er är positivt korrelerade med länders samlade prestationer inom SDGs. Vid jämförelser mellan enskilda SDGs kan ett mönster urskiljas som skiljer socioekonomiska och industriella mål från miljörelaterade mål. Dessa resultat kan dock påverkas av de begränsningar som olika inkomstgrupper står inför. Därför är de övergripande framstegen mot varje SDG ojämna mellan jämförelser. I en agenda efter 2030 är det avgörande att integrera länders påverkan på polykrisen och att beakta landsspecifika sammanhang vid utvecklingen av strategier.