Restless legs syndrome (RLS) är ett vanligt sensorimotoriskt tillstånd som kännetecknas av obehagliga förnimmelser i benen i vila, ett starkt rörelsebehov samt ofta uttalad sömnstörning. Tillståndet är associerat med dysreglering i monoaminerga och glutamaterga system, förändrad järnmetabolism i centrala nervsystemet samt ökad spinal och central excitabilitet. Trots etablerad farmakologisk behandling kvarstår en grupp patienter med otillräcklig effekt eller behandlingsbegränsningar, vilket motiverar undersökning av alternativa eller kompletterande strategier.

Denna rapport sammanfattar och analyserar det aktuella kunskapsläget kring två icke-invasiva neuromodulatoriska metoder: transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) och transkutan aurikulär vagusnervstimulering (taVNS). TENS verkar huvudsakligen genom perifer afferent aktivering och modulering av spinal excitabilitet, medan taVNS påverkar centrala neuromodulatoriska system via afferenta vagusbanor. Studier av transkutan spinal direktströmsstimulering (tsDCS) diskuteras som en neurofysiologisk referensram för elektrisk modulering av spinala och centrala nätverk.

För TENS föreligger preliminärt stöd från mindre kliniska studier, inklusive randomiserade prövningar, med rapporterad symtomlindring och förbättrad sömnkvalitet. För taVNS är evidensläget mer begränsat och huvudsakligen baserat på pilotstudier hos patienter med svår farmakorefraktär RLS. För samtliga metoder överstiger den mekanistiska plausibiliteten den kliniska evidensstyrkan.

Sammantaget framstår icke-invasiv elektrisk neuromodulation som ett biologiskt rimligt och forskningsmässigt motiverat angreppssätt vid RLS. Väl designade, sham-kontrollerade studier med objektiva utfallsmått och systematisk dosoptimering är dock nödvändiga för att fastställa metodernas kliniska roll.

Restless legs syndrome (RLS) is a common sensorimotor disorder characterized by uncomfortable sensations in the legs at rest, an urge to move, and frequently significant sleep disturbance. The condition is associated with dysregulation of monoaminergic and glutamatergic systems, altered central iron metabolism, and increased spinal and central excitability. Despite established pharmacological treatments, a subgroup of patients experiences insufficient symptom control or treatment-related limitations, highlighting the need to explore complementary or alternative therapeutic strategies.

This report summarizes and analyzes the current state of knowledge regarding two non-invasive neuromodulatory approaches: transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS) and transcutaneous auricular vagus nerve stimulation (taVNS). TENS primarily acts through peripheral afferent activation and modulation of spinal excitability, whereas taVNS influences central neuromodulatory systems via afferent vagal pathways. Studies of transcutaneous spinal direct current stimulation (tsDCS) are discussed as a neurophysiological reference framework for electrical modulation of spinal and central networks.

For TENS, preliminary support exists from smaller clinical studies, including randomized trials, reporting symptom reduction and improved sleep quality. For taVNS, the evidence base remains more limited and is largely derived from pilot studies in patients with severe, pharmacoresistant RLS. For all methods, mechanistic plausibility currently exceeds the strength of clinical evidence.

Overall, non-invasive electrical neuromodulation appears to represent a biologically plausible and scientifically motivated approach in RLS. However, well-designed, sham-controlled trials with objective outcome measures and systematic dose optimization are required to clarify the clinical role of these interventions.