Vi hävdar att retorikvetenskap både kan och bör ta ännu större plats i förhållande till akuta samhällskriser där man behöver komma till handling. Det gäller särskilt kriser som innehåller konflikter eller är värdeladdade, eller omedgörliga problem, och där retoriska perspektiv har potentialen att bidra till en kritisk kulturell självreflektion. Det kräver emellertid andra förhållningssätt än de som är brukliga inom retorikfältet – exempelvis andra metoder, ett närmare deltagande och en övertygelse om att man kan förändra genom sin forskning. Vi exemplifierar med klimatkrisen och tar utgångspunkt i erfarenheter från två studier i ett forskningsprojekt om hur människor legitimerar sina klimatskadliga handlingar.