Denna studie undersöker vilka faktorer som påverkar om chefer ger korrigerande feedback när avvikelser från säkerhetsrutiner observeras i en säkerhetskritisk verksamhet. Studien genomfördes vid ett svenskt kärnkraftverk och syftar både till att identifiera hinder och möjliggörande faktorer för feedback samt att belysa hur arbetet kan utvecklas för att stärka säkerhetskultur och organisatorisk resiliens.

Studien utgår från forskning om säkerhetskultur och säkerhetsledarskap, psykologisk trygghet, feedback samt resilience engineering, vilket ger ett ramverk för att förstå varför feedback ibland ges och ibland uteblir i det dagliga arbetet.

Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med nio personer i chefs- eller arbetsledande roller. Intervjuerna analyserades med en induktiv tematisk analys. Resultaten visar att feedback påverkas av flera samverkande faktorer. Fyra centrala hinder identifierades: relationella svårigheter kopplade till risk för att skada relationer, professionell osäkerhet kring bedömningar av avvikelser, kulturella normer som kan hämma korrigering av andra, samt misstro mot vissa säkerhetsreglers relevans. Dessa faktorer bidrar till att feedback i vissa situationer uteblir trots identifierade avvikelser.

Studien identifierade även utvecklingsmöjligheter för att stärka feedback som säkerhetsverktyg. Dessa omfattar kompetensutveckling i ledarskap och återkoppling, mentorskap för chefer, ökat tvärfunktionellt erfarenhetsutbyte, större närvaro i verksamheten samt ett mer medvetet arbetssätt kring hur feedback ges och anpassas efter individ och situation.

Analysen visar att svårigheter att ge feedback inte enbart kan förstås som individuella brister hos chefer, utan som ett resultat av samspelet mellan psykologiska, organisatoriska och kulturella faktorer. Feedback framträder därmed som en central men sårbar komponent i säkerhetsledarskap. Genom att utveckla organisatoriska förutsättningar för återkoppling kan feedback bidra till stärkt säkerhetsklimat, ökat lärande och förbättrad förmåga att hantera variation i det dagliga arbetet.

This study explores factors influencing whether managers provide corrective feedback when deviations from safety procedures are observed in a safety-critical organization. Conducted at a Swedish nuclear power plant, the study aims both to identify barriers and enabling factors related to feedback and to examine how feedback practices can be developed to strengthen safety culture and organizational resilience.

The study is based on research on safety culture and safety leadership, psychological safety, feedback theory, and resilience engineering, providing a framework for understanding why feedback is sometimes given and sometimes not given in everyday work.

Data were collected through semi-structured interviews with nine individuals in managerial or supervisory roles and analyzed using inductive thematic analysis. The findings indicate that feedback practices are shaped by several interacting factors. Four primary barriers were identified: relational challenges related to the risk of harming interpersonal relationships, professional uncertainty regarding judgments of deviations, cultural norms discouraging corrective communication, and distrust in the relevance of certain safety rules. These factors may result in feedback being withheld despite observed deviations.

The study also identifies opportunities to enhance feedback as a safety tool. Suggested improvements include leadership and feedback training, mentoring structures for managers, cross-functional knowledge sharing, increased managerial presence in daily operations, and more deliberate and adaptive feedback strategies.

The analysis suggests that difficulties in providing feedback should not be understood solely as individual shortcomings, but as outcomes of the interaction between psychological, organizational, and cultural conditions. Feedback thus emerges as a central yet vulnerable component of safety leadership. Strengthening organizational conditions for feedback may contribute to improved safety climate, learning, and adaptive capacity in everyday work.