A significant part of the world’s carbon emissions is related to energy use for housing and personal transport, and there are many efforts to make this energy use more sustainable. In the field of Sustainable Human-Computer Interaction, there has been a great interest in exploring how interactive systems can be used to influence people’s energy use, often with a focus on providing information and encouraging energy users to change their behaviours. Similar ideas have been implemented in commercial products aiming to raise households’ awareness of their energy use. This approach suggests that energy use is a matter of individual choice, and that it is the energy user’s responsibility to change energy-related practices such as driving, cooking and heating the home. The effectiveness of the approach has, however, been questioned and it has been proposed to extend the focus beyond the individual – to the communities, corporations and governments that influence people’s energy practices.

With my research, I have aimed to contribute to an understanding of how various stakeholders can share responsibility for energy use and of how to take shared responsibility into account in design. The research has a starting point in studies of sustainable mobility and energy management in housing cooperatives. For these two cases, I have used design interventions to explore energy-intensive practices and more sustainable alternatives from the perspectives of both energy users and other stakeholders. In the thesis, I present ways that stakeholders influence, or could influence, energy use in terms of adoption of more sustainable practices and maintenance of these practices over time. Building on these findings, I suggest opportunities for interactive systems to amplify stakeholder initiatives and support shared responsibility for energy use, for example by contributing to transparency and trust between households and more powerful stakeholders. This includes to consider design sensitivities such as tensions between “odd” and “normal” practices, when and how to engage different stakeholders, and designing for other values than resource optimisation.

En stor del av världens koldioxidutsläpp kommer från energianvändning kopplad till boende och persontransporter, och mycket resurser läggs på att göra denna energianvändning mer hållbar. Inom forskningsområdet Hållbar människa-datorinteraktion finns många exempel på studier av hur interaktiva system kan användas för att påverka människors energianvändning, ofta med fokus på att tillhandahålla information och att uppmuntra energianvändaren att förändra sitt beteende. Det finns också många kommersiella produkter som bygger på liknande idéer om vikten av att hushåll blir medvetna om sin energianvändning. Ett sådant fokus utgår från att energianvändning är ett val som görs på individuell nivå och att det är individens ansvar att själv förändra sin energianvändning, men från forskningsresultaten är det tveksamt hur effektivt detta är. För att förändra energianvändning i hushåll kan fokus inte bara vara på individuellt ansvar för förändring. Vi behöver även förstå hur beteendemönster kring boende, transporter, mat och konsumtion, som resulterar i energianvändning, påverkas av andra aktörer som företag, politiker och olika samhällsgrupperingar.

Med min forskning har jag haft som mål att bidra till en ökad förståelse för hur olika aktörer kan dela ansvar för energianvändning och hur man med design kan stödja ett sådant gemensamt ansvar. Som utgångspunkt för forskningen har jag två studier – den första handlar om hållbar mobilitet och den andra handlar om energiarbete i bostadsrättsföreningar. I studierna har jag använt designinterventioner för att utforska både beteendemönster kopplade till hög energianvändning och alternativa beteendemönster som är mer hållbara. I avhandlingen presenterar jag olika sätt som dessa aktörer påverkar, eller skulle kunna påverka, hur nya, mer hållbara, beteendemönster kan spridas och behållas över tid. Baserat på detta ger jag förslag på hur interaktiva system kan förstärka befintliga aktiviteter som redan utförs av olika aktörer och stödja gemensamt ansvar för energianvändning, till exempel genom att bidra till transparens och tillit mellan hushåll och aktörer med större makt. Detta inkluderar att i designen av systemen ta hänsyn till aspekter som spänningar mellan “udda” och “normala” beteenden, när och hur olika aktörer kan involveras, och att designa för andra värden än resursoptimering.

Tackling current sustainability challenges requires substantial societal and social changes, and many different strategies for their deployment. More people have to choose sustainability practices, such as sustainable mobility practices, but such transitions are not easily accomplished. Everyday life is formed by, on the one hand, available systems of provision and, on the other hand, chosen lifestyles. Design can influence conditions for these systems and lifestyles, and thus enable more people to embrace sustainability practices. However, for this to happen, design practice in itself needs to be reformulated to include everyday practices as design material and address the associated dynamics and complexities.

This thesis presents suggested reformulations of design as a practice through the RE-DO Design engagements. The suggested design approach is built on three research projects that staged interventions in sustainable mobility practices. Through practicebased design research, and with a design research program, possible reformulations of design practice to create favourable conditions for sustainability practices have been explored. RE-DO Design comprises design doings, strategies and postures, and involves iterative design work in four loops that respectively reconfigure, perform, explore and bridge sustainable proto-practices. Each iteration includes design strategies for these doings and enables opportunities for revisioning and learning in everyday life as well as for decision makers. To realise RE-DO Design, three design postures are suggested: Re-make, Re-value and Re-learn. With these reformulations of design, conditions for sustainability practices can be influenced and designed.

The thesis discusses RE-DO Design, with the mobility interventions as a basis and with a focus on the three design postures Re-make, Re-value and Re-learn. The aim is to contribute to developing and reformulating design as a practice in order for it to play an important part in sustainability transitions.