Medium Mn steels (~ 3–10 mass % Mn), a new category of advanced high strength steels, attracted worldwide research interests recent years due to their excellent mechanical properties and low cost. These steels have fine microstructures and contain large fraction of metastable retained austenite (~ 30 volume %), therefore exhibit excellent strength and elongation. The fine microstructure is mainly introduced by an intercritical annealing process.

To accelerate the design of such steels, materials design is applied. The materials design concept is a systematic method. Contrary to conventional methods largely based on trial and error, it is based on the classical processing–structure–properties relationships and a quantitative knowledge of each relation represented by a mathematical model, so-called linkage model. Such models are thus an essential part in materials design.

The present thesis aims to develop a framework used for materials design of medium Mn steel. The development of models which serve as linkage tools is thus the focus. Tensile properties, i.e. strength and elongation, are set as the design objectives driven by the industrial application.

The major part is concentrated on the linkage tools of processing–structure, i.e. models and simulations to predict the microstructure evolution associated with processing. These linkage tools are based on thermodynamic calculations and kinetic simulations using the commercially available Thermo-Calc and DICTRA software. To be specific, the processing involves austenitization and quenching as well as intercritical annealing and quenching; while the associated structure involves transformation of austenite to martensite and reversion of martensite to austenite. Therefore the following aspects have been studied:

1. martensite fraction with undercooling;
2. austenite reversion during intercritical annealing;
3. influence of austenite grain size on martensite start temperature;
4. mechanical stability of retained austenite.

Besides these, prediction of tensile properties is studied in the last part, which serves as an example of a linkage tool of structure–properties.

Via integrating these models, to achieve certain tensile properties, the required microstructure and the associated processing can be traced back.

Medium Mn stål (~ 3–10 mass% Mn), en ny typ av avancerade höghållfasta stål, har varit föremål för stort  globalt forskningsintresse de senaste åren på grund av stålens utmärkta mekaniska egenskaper och låga kostnader. Dessa stål har en fin mikrostrukturer och innehåller en stor fraktion av metastabil restaustenit (~ 30 volymprocent). Det uppvisar därför utmärkta värden på styrka och förlängning. Den fina mikrostrukturen åstadkommes huvudsakligen genom en sk interkritisk glödgningsprocess.

För att påskynda utvecklingen av sådana stål utnyttjas materialdesign. Materialdesignkonceptet är en systematisk metod. I motsats till konventionella metoder, som i stor utsträckning bygger på “trial and error”, baseras den på de klassiska relationerna process–struktur–egenskaper och en kvantitativ kunskap om varje relation representerad av en matematisk modell, en så kallad länkmodell. Sådana modeller är därför en väsentlig del i materialdesign.

Föreliggande avhandling syftar till att utveckla ett ramverk för materialdesign av medium Mn stål. Utvecklingen av modeller som fungerar som länkar är i fokus. Egenskaper vid enaxligt dragprov, dvs styrka och brottförlängning, formuleras som designkriterier i den givna industriapplikationen.

Avhandlinges huvuddel  koncentreras på länkmodeller mellan process och struktur, dvs modeller och simuleringsmetoder för att förutsäga mikrostrukturutvecklingen under värmebehandling. Dessa länkmodeller bygger på termodynamiska beräkningar och kinetisk simulering med hjälp av de kommersiellt tillgängliga Thermo-Calc- och DICTRA-koderna. Mer specifikt involverar värmebehandlingen austenitisering och släckning såväl som interkritisk glödgning och släckning; medan den associerade strukturen innebär omvandling av austenit till martensit och den omvända omvandlingen av martensit till austenit. Följaktligen har följande aspekter studerats:

1. martensitfraktion som funktion av underkylning;
2. austenit bildning under interkritisk glödgning;
3. inverkan av austenitkornstorlek på martensitens starttemperatur;
4. mekanisk stabilitet av restaustenit.

Förutom dessa aspekter analyseras förutsägelse av dragegenskaper i den sista delen, som exempel på länkmodell mellan struktur och egenskaper.

Genom att integrera dessa modeller, för att uppnå vissa dragegenskaper, kan den erforderliga mikrostrukturen och den därtill hörande behandlingen spåras tillbaka.