The water and nuclear energy sectors are intricately and interdependently entwined. In this thesis, the relationship between water and nuclear energy is being examined specifically in the Rhine River basin from the 1950s to the contemporary period. Through a series of four research articles, this work scrutinises the complex interaction between nuclear development and water management, emphasising the critical yet often undervalued role of water in the nuclear energy sector. This investigation gains particular relevance in the context of climate change, which heightens the environmental impact of nuclear power as well as the vulnerability of nuclear power plants to extreme weather events, such as heatwaves.

A central thesis argument is the contemporary societal undervaluation of water for nuclear energy, contrasted with its more recognised value in the mid-20th century. This shift in perception is especially pertinent as extreme weather conditions underscore the need to reassess water's worth. Employing a transnational and interconnected approach, this research challenges conventional national narratives and underscores the significance of cooperative and shared resource management along the Rhine. This paradigm serves as a blueprint for future transnational collaborations, particularly within the European sphere.

The analysis explores various facets of water-nuclear-interactions, including the selection of riverine sites for nuclear power plants, the challenges and conflicts arising from these decisions, and specific case studies on risk perception, water diplomacy, and the sustainability of nuclear power in the age of climate change. These discussions are not only rooted in historical analysis but also engage with contemporary debates about the environmental sustainability of nuclear energy and its role in a future marked by increasing climatic uncertainties.

In summary, this thesis offers a novel perspective on the dynamic relationship between water and nuclear energy, advocating for a renewed appreciation of water as a crucial but limited resource. It highlights the necessity for sustainable, forward-thinking approaches to nuclear  energy development. As we confront the challenges of climate change, the insights from this research present valuable lessons on the importance of transnational cooperation, comprehensive risk assessment, and the meticulous consideration of environmental impacts in shaping future energy policy. Thus, this work illuminates the past while providing guidance for navigating the complex interdependencies between water and nuclear energy in the future.

Vatten- och kärnenergisektorerna är tätt sammanflätade och ömsesidigt beroende av varandra. I denna avhandling undersöks förhållandet mellan vatten och kärnenergi specifikt i Rhenflodens avrinningsområde från 1950-talet till idag. Genom en serie av fyra forskningsartiklar granskas det komplexa samspelet mellan kärnkraftsutveckling och vattenförvaltning, med betoning på vattnets kritiska men ofta undervärderade roll i kärnkraftssektorn. Denna undersökning blir särskilt relevant i samband med klimatförändringarna, som ökar kärnkraftens miljöpåverkan och kärnkraftverkens sårbarhet för extrema väderhändelser, t.ex. värmeböljor.

Ett centralt argument i avhandlingen är den nutida samhälleliga undervärderingen av vatten för kärnenergi, i kontrast till dess mer erkända värde i mitten av 1900-talet. Detta skifte i uppfattning är särskilt relevant eftersom extrema väderförhållanden understryker behovet av att ompröva vattnets värde. Genom att använda ett transnationellt och sammanlänkat tillvägagångssätt utmanar denna forskning konventionella nationella berättelser och understryker betydelsen av kooperativ och delad resursförvaltning längs Rhen. Detta paradigm fungerar som en plan för framtida transnationella samarbeten, särskilt inom den europeiska sfären.

I analysen undersöks olika aspekter av samspelet mellan kärnenergi och vatten. Det handlar bland annat om valet av platser för kärnkraftverk vid floder, de utmaningar och konflikter som uppstår till följd av dessa beslut, samt specifika fallstudier om riskuppfattning, vattendiplomati och kärnkraftens hållbarhet i klimatförändringarnas tidsålder. Diskussionerna är inte bara förankrade i historiska analyser, utan tar också upp aktuella debatter om kärnkraftens miljömässiga hållbarhet och dess roll i en framtid som kännetecknas av ökande klimatosäkerhet.

Sammanfattningsvis erbjuder denna avhandling ett nytt perspektiv på det dynamiska förhållandet mellan vatten och kärnenergi, och förespråkar en förnyad uppskattning av vatten som en viktig men begränsad resurs. Den belyser nödvändigheten av hållbara och framåtblickande strategier för utveckling av kärnenergi. När vi nu står inför utmaningarna med klimatförändringarna ger insikterna från denna forskning värdefulla lärdomar om vikten av transnationellt samarbete, omfattande riskbedömning och noggrant övervägande av miljöpåverkan vid utformningen av framtida energipolitik. På så sätt belyser detta arbete det förflutna samtidigt som det ger vägledning för att navigera i de komplexa ömsesidiga beroendena mellan vatten och kärnenergi i framtiden.

Der Wasser- und der Kernenergiesektor sind eng miteinander verflochten und voneinander abhängig. In dieser Arbeit wird das Verhältnis von Wasser und Kernenergie speziell im Rheineinzugsgebiet von den 1950er Jahren bis heute untersucht. In einer Reihe von vier wissenschaftlichen Artikeln wird die komplexe Wechselwirkung zwischen der Entwicklung der Kernenergie und der Wasserwirtschaft analysiert, wobei die kritische, aber oft unterbewertete Rolle des Wassers im Kernenergiesektor hervorgehoben wird. Diese Dissertation gewinnt besondere Relevanz im Kontext des Klimawandels, der die Umweltauswirkungen der Kernenergie sowie die Anfälligkeit von Kernkraftwerken für extreme Wetterereignisse wie Hitzewellen verstärkt.

Ein zentrales Argument ist die gegenwärtige gesellschaftliche Geringschätzung von Wasser in Relation zur Kernenergie im Gegensatz zu seinem anerkannten Wert in der Mitte des zwanzigsten Jahrhunderts. Diese veränderte Wahrnehmung ist besonders relevant, da extreme Wetterbedingungen die Notwendigkeit unterstreichen, den Wert des Wassers neu zu bestimmen. Durch die Anwendung eines transnationalen und vernetzten Ansatzes stellt diese Arbeit gängige nationale Perspektiven in Frage und unterstreicht die Bedeutung eines kooperativen und gemeinsamen Ressourcenmanagements entlang des Rheins. Dieses Paradigma dient als Blaupause für zukünftige transnationale Kooperationen, insbesondere im europäischen Raum. 

In der Analyse werden verschiedene Facetten der Wechselwirkungen zwischen Kernenergie und Wasser untersucht. Dazu gehören die Auswahl von Kernkraftwerksstandorten an Flüssen, die Herausforderungen und Konflikte, die sich aus diesen Entscheidungen ergeben, sowie spezifische Fallstudien über Risikowahrnehmung, Wasserdiplomatie und die Nachhaltigkeit der Kernenergie im Zeitalter des Klimawandels. Diese Diskussionen sind nicht nur in der historischen Analyse verwurzelt, sondern greifen auch die aktuellen Debatten über die ökologische Nachhaltigkeit der Kernenergie und ihre Rolle in einer Zukunft auf, die durch zunehmende klimatische Unsicherheiten gekennzeichnet ist.

Zusammenfassend bietet diese Dissertation eine neue Perspektive auf die dynamische Beziehung zwischen Wasser und Kernenergie und plädiert für eine neue Wertschätzung von Wasser als lebenswichtige, aber begrenzte Ressource. Sie unterstreicht die Notwendigkeit  nachhaltiger, zukunftsorientierter Ansätze für die Entwicklung der Kernenergie. Angesichts der Herausforderungen des Klimawandels liefern die Ergebnisse dieser Forschung wertvolle Erkenntnisse über die Bedeutung transnationaler Zusammenarbeit, umfassender Risikobewertungen und der sorgfältigen Berücksichtigung von Umweltauswirkungen bei der Gestaltung der künftigen Energiepolitik. So beleuchtet diese Arbeit die Vergangenheit und bietet gleichzeitig eine Anleitung für die Navigation durch die komplexen Wechselwirkungen zwischen Wasser und Kernenergie in der Zukunft.