Frågan om (o)jämlik representation och närvarons politik i politiska organisationer är central för demokratins legitimitet. Teorin om en representativ byråkrati föreslår att mångfalden i den offentliga förvaltningen tillser att olika gruppers intressen representeras i respektive organisationers beslut och verksamhet. Syftet med Nazem Tahvilzadehs artikel är att öka förståelsen för om och i så fall hur tjänstepersoner med minoritetsetnisk bakgrund i ledande befattningar företräder grupper som de identifierar sig med. Företrädarskap definieras som ett medvetet handlande att gynna en viss grupps levnadsvillkor. Det empiriska materialet består av 52 kvalitativa intervjuer i fem svenska kommuner, offentliga dokument och andra textkällor. I fokus står 12 offentliga tjänstepersoners berättelser om deras arbete och företrädarskap. Resultaten visar att företrädarskap förekommer i offentliga organisationer och att detta kan kategoriseras i sju olika praktiker inriktat gentemot enskilda individer eller gentemot policynivå. Studien aktualiserar betydelsen av representativitet i offentlig förvaltning för representativa styrelseskicks kvalitet.