The practise of slag foaming has become increasingly important within the scrap-based steelmaking, conducted in the electric arc furnace, due to its many advantages. In addition to increasing the efficiency in the furnace, the foaming protects the furnace equipment from wear and reduces noise pollution.

The purpose of this project was to investigate the slag foaming generated through chemical reactions that occur at the addition of carbonaceous iron to the slag, as well as to evaluate the experimental method used. A slag composition of 25 wt% FeO, 40 wt% CaO and 35 wt% SiO2 was chosen. The experiments were conducted using an induction furnace, in a magnesium oxide crucible, placed in a graphite crucible. Iron particles with varying carbon content were added to the magnesium oxide crucible and the subsequent foaming was filmed and observed from above.

The method enabled a division of foaming into four stages, which were studied and evaluated separately. The results indicate that the incubation time, referring to the time that passes from the addition of carbonaceous iron particles to the slag until the reactions occur, is dependent of size. A correlation can also be seen between carbon content and foaming time, where increased carbon content results in lengthier foaming.

Utövandet av slaggskumning har blivit allt viktigare inom den skrotbaserade ståltillverkningen som utförs i ljusbågsugen, på grund av dess många fördelar. Förutom att öka effektiviteten i ugnen så skyddar den skummande slaggen även ugnsutrustningen mot slitage och reducerar buller.

Syftet med detta projekt var att undersöka slaggskumning genererad genom de kemiska reaktioner som inträffar vid tillsats av kolhaltigt järn till slaggen, samt att utvärdera den experimentella metoden som användes. En slaggsammansättning av 25 vikt% FeO, 40 vikt% CaO och 35 vikt% SiO2 valdes. Experiment genomfördes med hjälp av en induktionsugn, i en magnesiumoxiddegel, placerad i en grafitdegel. Järnpartiklar med varierande kolhalt tillsattes i magnesiumoxiddegeln och den efterföljande skumningen filmades och observerades från ovan.

Metoden möjliggjorde en uppdelning av skumning i fyra stadier, vilka studerades och utvärderades separat. Resultaten visar på att inkubationstiden, alltså tiden som passerar från att järnpartiklar tillsätts till slaggen, till dess att reaktioner sker, har ett storleksberoende. Ett samband kan även ses mellan kolhalt och skumningstid, där en ökad skumningstid ges av en högre kolhalt.