Svenskt Näringsliv har låtit en konsult, Qvist Consulting Ltd, göra en Långsiktig Scenarioanalys för den svenska elförsörjningen. Denna rapport visar på kommentarer till den rapporten. Många frågeställningar är mycket relevanta och till viss del nya jämfört med tidigare studier. Vad som, generellt sett, är intressant är att sätta upp teknikneutralitet som en förutsättning samt att göra en ekonomisk optimering om lämplig kombination av olika kraftkällor. Denna ekonomiska optimering innebär, t ex, att om man har två olika produktionskällor att välja mellan, så väljs så mycket av båda två att de på marginalen har lika stort värde för kraftsystemet. Detta innebär också att så kallade ”integrationskostnader” och ”profilkostnader” automatiskt blir inkluderade. Om man jämför med vad ”marknaden” (som gör investeringarna) väljer så bör det ge ungefär samma resultat, förutsatt att övrig modellering är korrekt och att man inte har några subventioner eller ojämlika skatter. Det förutsätter också att alla kostnader är internaliserade så att producenter erhåller en ersättning som motsvarar kraftverkets värde.

Men: Problemet med studien är inte just detta generella, och mycket intressanta, angreppssätt. Det visar sig att det blir oerhört komplicerat att göra en modell för Nordeuropa (vilket åtminstone är det system som är relevant för prissättningen). Till detta kommer att många val som har gjorts av såväl parametrar som modellering felaktigt missgynnar variabel elproduktion och istället gynnar konkurrenten kärnkraft. Dvs det blir ingen teknikneutralitet i praktiken. För att ta några exempel:

a)       Det är inte rimligt att dimensionera/optimera ett framtida kraftsystem genom att anta att alla år är likadana (tillrinning, vind, elförbrukning, etc). När man gör en investeringsanalys för ett nytt kraftverk, måste man beakta flera olika möjligheter som våtår, torrår, blåsiga år, 10-årsvinter etc. Det är så investerarna planerar.

b)      Det är inte rimligt att anta att alla år är torrår. Ja, man ska förstås klara torrår, men det är inte samma sak som att alla år är torrår. Det är helt olika prisbilder beroende på tillrinning mm. Torrår har 20% mindre flexibel vattenkraftsenergi än ett normalår. Våtår har ännu större mängd flexibel vattenkraft. Låg mängd flexibel vattenkraft missgynnar sol- och vindkraft.

c)       Norge har ca 31626 MW vattenkraft, magasin på ca 86.5 TWh, pumpkraft om 1 392 MW. Inget av detta har beaktats i rapporten. Vald modellering, dvs priskurvor för import/export mot Norge, innebär att om man en timme säljer 1500 MWh och köper tillbaka denna efter ett par timmar, så är kostnaden för detta ”lager” 30 Euro/MWh, dvs ca 30 öre/kWh. Dvs helt orimligt. Detta medför att sol- och vindkraft, som har stor nytta av flexibel handel, felaktigt missgynnas.

d)      Kärnkraftens kostnader: I presentation av data finns 3 olika antaganden om investeringskostnaden för ny kärnkraft, men i beräkningarna har enbart de två med lägst kostnad använts. Och alla 3 antagandena ger signifikant lägre kostnad än vad Bloomberg rapporterar för vad ny kärnkraft i Europa kostar för närvarande. Att inte beakta höga kärnkrafts-kostnader gynnar kärnkraften i optimeringen.

e)      Kärnkraftens tillgänglighet antas vara 100% när den behövs som mest, dvs vid maximal konsumtion. Vid maxkonsumtionen i Sverige under 2009, fungerade 57% av kärnkraften, vid maxkonsumtionen 2012: 55%. Genomsnittlig tillgänglighet för kärnkraften vid maximal konsumtion 2001-2018 var 89%. Att inte beakta att även kärnkraften har varierbar tillgång gynnar kärnkraften i optimeringen.

f)        För solkraft år 2045 antas 2 prisnivåer: ”Lågfallet” och ”Högfallet”. Pris idag (2020) för ny solkraft ligger under ”Högfallet” och i vissa fall på ”Lågfallet”. Denna slutsats baseras på en upphandling som gjorts i Danmark och USA. Detta innebär att uppskattningen som gjorts i för 2045 snarast måste uppskattas som mycket pessimistiska då inte verkar förutsätta någon större kostnadsminskning under de kommande 25 åren. Detta missgynnar solkraften i optimeringen.

g)       Det finns, enligt rapportens antaganden, år 2045 (om 25 år) inga elbilar i vare sig Norge, Tyskland eller Danmark (eller något annat grannland) som har en flexibel laddning. Finland, Litauen och Tyskland har vare sig vattenkraft eller pumpkraft enligt rapporten. Allt detta missgynnar sol- och vindkraft i optimeringen.

Den valda uppsättningen av modellering (t ex elhandel med Norge) och begränsningen till att anta att alla år är torrår gör att de resultat som presenteras från simuleringarna inte avspeglar verkligheten. Det är framför allt flexibiliteten i hela energisystemet som kraftigt underskattats vilket därmed kraftigt missgynnar variabel elproduktion som vind- och solkraft. Dvs resultatet avspeglar, i praktiken inte ett ”teknikneutralt” angreppssätt.

Ett inspelat föredrag med kommentarer till rapporten finns på https://youtu.be/xGv-uNco8YE och de visade bilderna finns bifogade.