Enligt huvudregeln i 1 kap. 3 § jordabalken (1970:994) har en fastighets­gräns den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning. Kan inte gränsmärket längre fastställas med säkerhet gäller i stället andra bevis såsom förrättningshandlingar, innehav och andra omständigheter.

Samtidigt finns det en uttalad strategi om att Sverige ska bli bäst i värl­den på att ta tillvara digitaliseringens möjligheter. För samhällsbygg­nadsprocessen finns stora förhoppningar om att en obruten digital process ska korta ledtiderna och på sikt bidra till ett ökat bostadsbygg­ande. I det perspektivet utgör det fysiska gränsmärket ett hinder som omöjliggör en digital samhällsbyggnadsprocess.

I den här studien analyseras förutsättningarna för en reform av det sven­ska gränssystemet och samtidigt redovisas hur ett sådant reformförslag kan implementeras. Sammanfattningsvis kan detta beskrivas som att arbetets syfte inte är att utreda om en övergång till ett nytt gränssystem ska ske, utan hur.

Utgångspunkten är att det fysiska gränsmärket ska ersättas med en koordinatuppgift som lägesbestämmer gränsens rätta sträckning. Detta ställer krav på förändrad lagstiftning i såväl jordabalken som fastighets­bildningslagen (1970:988). Samtidigt måste förslaget utformas så att inte egendomsförluster uppkommer.

Givet dessa förutsättningar presenteras ett förslag till gränsreform där gränspunkter kommer att definieras av koordinatuppgifter i stället för med andra bevis, till exempel markeringar. Förslaget utgår från att detta sker vid en förrättning. Övergången till koordinatbestämda fastighets­gränser sker därför successivt i takt med att gränspunkter hanteras av lantmäterimyndigheten. Följande moment är av central betydelse i reformförslaget:

1.      I alla lantmäteriförrättningar kommer nytillkommande gränspunkter definieras med stöd av koordinatuppgifter.

2.     En ny förrättningsåtgärd, omdefinieringsförrättning, införs i fastighetsbildningslagen så att redan befintliga gränspunkter kan omvandlas och definieras med stöd av koordinatuppgifter.

3.     Kommunen ges mandat att avgöra om fastigheters gränser ska definieras med stöd av koordinatuppgifter i samband med att en ny digital detaljplan antas. Övergången verkställs genom lantmäteriförrättning, se punkterna 1 och 2.

Om forskningsprojektets förslag skulle implementeras innebär detta att ett hinder, av flera, undanröjs på väg mot en obruten digital samhälls­byggnadsprocess.

According to the main rule in Chapter 1 Section 3 of the Land Code (1970:994), a property boundary is determined by the course marked on the ground in due order. If the marking can no longer be ascertained, the boundary shall follow the course which, in the light of a cadastral plan together with documents, possession and other circumstances, was presumably intended.

Still, there is an explicit strategy for Sweden to become a world leader in seizing the opportunities of digitalization. In the context of land development, there are high hopes that a seamless digital process will reduce lead times and, in the long run, contribute to an increased housing supply. From this perspective, the physical boundary marker poses a limitation that renders a fully digital land development process impossible. 

In this study, the conditions for a reform of the Swedish boundary system have been analyzed while also outlining how such a reform proposal can be implemented. In summary, the purpose of this work is not to investigate whether a transition to a new boundary system should be made, but how it can be achieved.

The starting point is that the physical boundary mark should be replaced with coordinates that define the accurate location of the boundary. This re­quires legislative changes to both the Land Code and the Property For­ma­tion Act (1970:988). At the same time, the proposal must be designed to prevent property losses. 

Given these conditions, a proposal for a boundary reform is presented where boundary marks are defined by coordinate data instead of other evidence, such as markings. The proposal is that this will be done through a cadastral procedure. The transition to coordinate-determined points being handled by the cadastral authority. The following elements are of central importance in the reform proposal:

1.      In all cadastral procedures, additional boundary points are deter­mined by coordinates. 

2.     A new property formation measure, a boundary redefinition, is introduced in the Property Formation Act, through which existing boundary marks can be redefined by coordinate data.

3.     The municipality is given the authority to decide whether property boundaries should be defined by coordinates when adopting a new digital detailed development plan. The transition is carried out by means of a cadastral procedure, see points 1 and 2.

If the research project's proposal were to be implemented, it would mean that one obstacle, out of many, would be removed on the way to a seamless digital land development process.