Demand for agricultural land has been rising in many developing countries partly due to opportunities from rising food prices, the need for renewable energy, and the quest for alternative kinds of investments. Tanzania has adopted a range of initiatives aimed at increasing large-scale agricultural investment and has put in place measures for mitigating agricultural land conflicts. However, the country has been experiencing a surge of land conflicts associated with agricultural investments. Limited information is available on how such conflicts arise, how smallholders perceive agricultural investments, and why existing conflict mitigation measures fail to cope with or check the rise in land conflicts hence prompting this study.

Interviews were conducted with key stakeholders including land technocrats, investor representatives, and smallholders. Focus group discussions were done with smallholders and local leaders. Additional data were collected from documentary reviews. Content and thematic analysis were used in data analysis.

Findings indicate that land conflicts between investors and smallholders arise when large chunks of land owned by the government and encroached by squatters are allocated to investors. Squatting is prevalent because large chunks of land are left unused for a long time by the legal occupiers without intervention by authorities that are suppossed to put in place effective land management conditions. Squatters on government farmland have no possibility of getting legal access to the land through adverse possession regardless of the number of years they occupy the land. The inability of squatters to legally access the land is a structural barrier that may cause deprivation and conflict.

Perception of local communities on commercial farming investment varies depending on investor - smallholder relations. Generally, perception is negative. However, perception is better where the investor provides decent employment opportunities and contributes to local development projects.

Existing measures for managing land conflicts are constrained because they are focused on mitigating conflicts originating from resource scarcity, while the main challenge is structural scarcity. It is recommended that existing measures for mitigating land conflicts be optimized and that mechanisms for legal access to unused government farmland be put in place, including seasonal use of land under the administration of village councils and district land offices.

Efterfrågan på jordbruksmark har ökat i många utvecklingsländer delvis på grund av stigandelivsmedelspriser, behovet av förnybar energi och strävan efter alternativa typer av investeringar.Tanzania har antagit en rad initiativ som syftar till att öka storskaliga jordbruksinvesteringar ochhar vidtagit åtgärder för att mildra konflikter rörande jordbruksmark. Nationen upplever dock envåg av markkonflikter i samband med jordbruksinvesteringar. Begränsad information finnstillgänglig om hur sådana konflikter uppstår, hur småbrukare uppfattar jordbruksinvesteringar ochvarför befintliga konfliktdämpande åtgärder inte lyckas hejda ökningen av markkonflikter, vilketföranleder denna studie.

Intervjuer har genomförts med representanter för myndigheter, investerare och småbrukare.Fokusgrupp-diskussioner har genomförts med småbrukare och lokala ledare. Ytterligare datasamlades in genom dokumentgranskning, med åtföljande innehållsanalys av data.

Resultaten tyder på att markkonflikter uppstår när större statligt ägda markområden, som tagits ibesittning av ockupanter (squatters) allokeras till investerare. Squatting är utbredd eftersom storamarkområden lämnas oanvända under lång tid av de som tilldelats marken, utan ingripande av demyndigheter som ska upprätthålla utvecklingsvillkoren. Squatters på statlig jordbruksmark haringen möjlighet att få laglig tillgång till marken genom hävd oavsett hur många år de har marken isin besittning. Svirgheterna för squatters att erhålla laglig rätt till marken är en strukturell barriärsom orsakar frustration och konflikter.

Lokalsamhällenas uppfattning om kommersiella jordbruksinvesteringar i sina områden varierarberoende på förhållande mellan investerare och småbrukare. Generellt sett är uppfattningennegativ. Men uppfattningen är bättre där investeraren ger rimliga sysselsättningsmöjligheter ochbidrar till lokala utvecklingsprojekt.

Befintliga åtgärder för att hantera markkonflikter är begränsade eftersom de är inriktade på attmildra konflikter som härrör från resursbrist, medan den största utmaningen är strukturella brister.Det rekommenderas att befintliga åtgärder för att mildra markkonflikter optimeras och att lagligtillgång till oanvänd statlig jordbruksmark tillåts för småbrukare om än säsongsmässigt underförvaltning av byråd.