KTH har lämnat in ett remissvar på utredningen ”Promemoria Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft”, Finansdepartementet, Fi 2023:F, Augusti 2024" vilket vi stöder. Vi vill dock lämna in följande komplettering. Utredningen är oerhört omfattande, och det behövs därmed mycket mer detaljerade kommentarer än de som fick utrymme i KTH:s mer övergripande svar.

Av: Cecilia Hermansson: docent och forskare i fastighetsekonomi och finans, tidigare ledamot i Finanspolitiska rådet och tidigare ordförande i Klimatpolitiska rådet. Lars Nordström: professor i kraftsystemstyrning och tillhörande informationsutbyte. Lennart Söder: professor i elektriska energisystem. KTH

Sammanfattning

Kärnkraft är en viktig teknologi i dagens elsystem. Utöver energi och effekt bidrar den med systemstabiliserande egenskaper. Som ett tecken på betydelsen av kraftslaget har befintliga kärnkraftverk genomgått flera moderniseringar och insatser för effektökning. Sannolikt pågår fortsatta planer på ytterligare livstidsförlängning av dagens kärnkraftverk. Utöver detta finns flera intressanta utvecklingsmöjligheter med småskaliga reaktorer, nya reaktorteknologier, återvinning av använt kärnbränsle, nya säkerhetssystem etc. Denna utveckling, d v s både livstidsförlängning av existerande verk, och utveckling av nya teknologier ställer krav på kompetensförsörjning och forskning. Sverige har goda möjligheter att ta en ledande roll i utvecklingen av kommande generationer av kärnkraftsteknologi. Syftet med den föreliggande utredningen är dock inte att stödja sådan teknisk utveckling utan istället att så snabbt som möjligt komma till beslut om storskalig investering i redan etablerad kärnkraftsteknologi. Det är av mycket stor betydelse att denna skyndsamhet inte förhindrar den nödvändiga kompetensuppbyggnaden och tekniska utvecklingen som behöver ske på området.Det är i grunden en politisk fråga om kostnaden för elkraftssystemet ska hamna på elkunderna eller på skattebetalarna. Men oavsett storleken på statens inblandning i finansieringen så är det centralt att man får ett kostnadseffektivt totalt elkraftssystem där kraftverk konkurrerar med sina förmågor, där man får betalt för vad man bidrar med och får betala för de kostnader man orsakar. Det är därför mycket välkommet att det kommer en utredning som beskriver kärnkraftens bidrag och kostnader samt metoder för att göra kärnkraften till en attraktiv möjlighet för investerare. Investeringskostnaden förtillkommande kärnkraft bedöms i utredningen vara ”80 miljoner kronor/MW” ( [1] sidan 84) vilket är högre än tidigare uppskattningar. Förutom detta grundantagande beaktas även en möjlig kostnadsöverskridande om 100 procent ( [1] sidan 181) i avsnittet om riskdelning. Det är alltså dessa kostnader som skall ställas i relation till de nyttor som den tillkommande kärnkraften kommer lämna som bidrag till elsystemet. Vi menar att utredningen inte har klarat av att visa att kostnaderna motsvarar nyttan med investeringen. Vi ställer oss därför inte bakom förslaget om finansiering och riskdelning av ny kärnkraft enligt utredningens modell. Vårt remissvar är indelat i tre delområden, påverkan på elsystemet, elmarknaden samt samhällsekonomin och de offentliga finanserna. Slutsatserna från dessa sammanfattas i bifogat dokument.