The purpose of this thesis is to determine how the combination of expectations on higher education institutions affects their capacity to stake out their own strategic positions. This purpose is established in relation to an ongoing transformation of the conditions of higher education and research through a global development often called the rise of the knowledge society, positioning universities as increasingly important instruments for societal development through their dominion over academic knowledge generation and proliferation. With this growing importance, an increasingly wide variety of expectations from an increasingly wide variety of stakeholders has followed, stemming from within and outside the confines of the university and blurring the lines between the university and its surrounding environment. Taking its point of departure from the multitude of expectations laid upon higher education institutions, the overarching research question of this thesis is as follows: How can a higher education institution consolidate disparate expectations into cohesive positioning?

The thesis approaches this question from four different and complementary angles, guided by an overarching resource dependence perspective that places the spotlight on the management and negotiation of internal and external pressures that provide inputs to the positioning process. This overarching perspective is complemented by insights from theories of organised hypocrisy, the principal–agent problem, crisis management, academic freedom and organisational hybridity. Together, they provide a varied yet consistent image of how uncertainties are managed, and balances are negotiated in the processing of myriad expectations. The empirical focus of the thesis is on Swedish higher education, studied through in-depth interviews exploring internal decision-making processes, survey data generating overviews of systemic patterns, and publicly accessible opinion papers highlighting the interfaces between universities as organisations and their stakeholders.

The results of the thesis show that the internal balancing of expectations systematically reinforces the status quo while changing conditions are met by adaptation, resulting from an internalisation of external pressures through the management of uncertainties. The balance does not move unless necessary, and when necessary, it moves only as much as it must. Thus, higher education institutions respond readily to changing conditions to maintain continued operation but are subject to severe constraints in their capability to actively shape their own strategic positions.

The responsiveness of higher education institutions to pressures means that the way they function becomes fundamentally contextual. Cultural conditions, physical realities and mechanisms of governance matter, because they act as determinants of the way the balancing of expectations moves. Paradoxically, this may make higher education institutions — nominally the most unmanageable of organisations — easier to influence than most, but perhaps not with easily foreseeable results. 

Syftet med denna avhandling är att avgöra hur kombinationen av förväntningar på lärosäten påverkar deras förmåga att utveckla egna strategiska positioner. Detta syfte etableras mot bakgrund av en pågående global förändring av förutsättningarna för högre utbildning och forskning som ofta beskrivs i termer av kunskapssamhällets framväxt. Denna utveckling placerar lärosätena som allt viktigare instrument för samhällsutveckling via deras kontroll över skapande och spridning av akademisk kunskap. Med denna växande betydelse följer också en allt större variation av förväntningar från en allt större variation av intressenter, som härstammar från såväl inom som utanför lärosätets väggar, och suddar ut själva gränserna mellan universitetet och dess omgivning. Med utgångspunkt i mångfalden av förväntningar som riktas mot lärosätena formuleras en övergripande forskningsfråga för avhandlingen enligt följande: Hur kan ett lärosäte konsolidera disparata förväntningar till en sammanhållen positionering?

Avhandlingen angriper denna fråga från fyra olika och kompletterande håll, vägledda av ett övergripande resursberoendeperspektiv som sätter fokus på hur interna och externa tryck hanteras och förhandlas i positioneringsprocessen. Detta övergripande perspektiv kompletteras av insikter från teorier rörande organiserat hyckleri, huvudman-agentproblemet, krishantering, akademisk frihet och organisatorisk hybriditet. Tillsammans tillhandahåller dessa perspektiv en varierad men konsekvent bild av hur osäkerheter behandlas, och balanser förhandlas, vid hanteringen av mångfalden av förväntningar. Det empiriska fokuset ligger på den svenska högskolesektorn, som studeras via djuplodande intervjuer som utforskar interna beslutsprocesser, enkätdata som ger en överblick över systematiska mönster, samt offentligt tillgängliga åsiktsdokument som belyser gränssnitten mellan universitet som organisationer och deras intressenter.

Avhandlingens resultat visar att den interna balanseringen av förväntningar systematiskt förstärker status quo, medan förändrade förutsättningar hanteras genom anpassning – orsakat av en internalisering av externa tryck via processer för hantering av osäkerheter. Balansen rubbas inte om det inte är nödvändigt, och när den rubbas sker det endast i den utsträckning som det krävs. Lärosätena är därmed tydligt responsiva gentemot förändrade förutsättningar i syfte att upprätthålla fortsatt verksamhet, men är föremål för starka begränsningar av deras förmåga att aktivt forma sina egna strategiska positioner.

Lärosätenas responsivitet gentemot olika typer av tryck innebär att deras funktionssätt i grunden blir kontextuellt betonat – kulturella förhållanden, fysiska realiteter och styrningsmekanismer spelar roll eftersom de avgör i vilken riktning balanseringen av förväntningar rör sig. Paradoxalt nog kan detta göra lärosäten — nominellt bland de mer svårstyrda organisationerna — lättare att påverka än många andra organisationer, men inte nödvändigtvis med enkelt förutsägbara resultat.