Många svenska vattentorn uppfördes under 1900-talets mitt i platsgjuten betong och har nu nått en ålder där deras tekniska funktion och säkerhet kräver omfattande renovering. Samtidigt ställs ökade krav på att dessa åtgärder genomförs med hänsyn till miljöpåverkan, materialval och långsiktig hållbarhet. Trots detta saknas tydliga riktlinjer för hur hållbara renoveringar av vattentorn bör utformas, särskilt i konstruktioner som hanterar dricksvatten.Detta examensarbete syftar till att undersöka hur sådana renoveringar kan genomföras på ett tekniskt och miljömässigt hållbart sätt. Arbetet bygger på en litteraturstudie, en fallstudie av Skärblacka vattentorn samt fyra intervjuer med sakkunniga från entreprenörsled, materialteknik och kommunal VA-förvaltning.Resultaten visar att teknisk livslängd, funktionalitet och hygienkrav ofta prioriteras högre än klimatoptimering. Beprövade metoder såsom sprutbetong i kombination med ytbehandlingar är vanliga, medan nyare tekniker används selektivt och med stort fokus på dokumenterad prestanda. Eftersom det inte finns några nationella listor över godkända material, baseras materialval i livsmedelsklassade miljöer ofta på riskbedömningar enligt HACCP. Även om formella livscykelanalyser sällan används, fattas många beslut med hänsyn till funktionell livslängd, kostnader och driftsäkerhet.Studien visar att hållbar renovering av befintliga vattentorn – om den planeras och utförs i tid – kan minska klimatpåverkan och vara ekonomiskt fördelaktig. Arbetets resultat är särskilt relevanta för kommuner, VA-organisationer och tekniska konsulter som verkar inom planering, upphandling och genomförande av renoveringar i dricksvattenteknisk infrastruktur.

Many of Sweden’s water towers were constructed in the mid-20th century using cast-in-place reinforced concrete. Today, many of these structures face significant deterioration, requiring technical upgrades to ensure continued functionality and water safety. At the same time, there is an increasing demand for sustainable renovation practices that minimize climate impact and optimize resource use. However, clear national guidelines for the sustainable renovation of water towers remain lacking, particularly for installations involved in drinking water distribution.This thesis investigates how concrete water towers can be renovated in a technically and environmentally sustainable manner. The study is based on a literature review, a case study of the Skärblacka water tower, and interviews with stakeholders including contractors, material experts, and municipal water authorities.The results show that technical lifespan, functionality, and hygiene requirements are often prioritized over climate optimization. Proven methods, such as shotcrete combined with surface treatments, are commonly used, while newer techniques are applied selectively and only when their performance is well-documented. Due to the lack of national lists of approved materials, material selection in food-grade environments is often based on risk assessments according to HACCP. Although formal life cycle analyses are rarely conducted, many decisions are still made with consideration for functional lifespan, cost efficiency, and operational reliability.The findings suggest that timely renovation of existing water towers can contribute to reduced environmental impact and improved economic feasibility. This work is particularly relevant for municipalities, public water utilities, and technical consultants involved in the planning and procurement of sustainable upgrades for drinking water infrastructure.