Detta examensarbete undersöker hur en rivningshotad industribyggnad, Ångpanncentralen i Lövholmen, kanbevaras och förslagsvis omvandlas till en ungdomsgård som möter samtida sociala behov. Arbetet tar sinutgångspunkt i det faktum att området genomgår en omfattande stadsomvandling där bevarandeintressen oftaställs mot exploatering. Genom intervjuer, platsanalys, studiebesök och litteraturstudier har ettgestaltningsförslag tagits fram där byggnadens industriella karaktär bevaras samtidigt som nya funktionertillförs.Förslaget innebär en avvikelse från det gällande programförslaget, där Ångpanncentralen är föreslagen attrivas och ersättas med bostäder. Genom att i stället bevara byggnaden och tillföra en byggnad förungdomsverksamheter minskar visserligen den planerade bostadsvolymen i planförslaget, men den socialaoch kulteralla nyttan ökar för hela stadsdelen.Förslaget utgår från målgruppens behov och syftar till att skapa en trygg, inkluderande och meningsfullmötesplats för ungdomar. Arbetet knyter till teorier om adaptiv återanvändning, social hållbarhet ochförebyggande ungdomsarbete, i linje med den nya socialtjänstlagen. Resultatet visar att en ungdomsgård iÅngpanncentralen är både arkitektoniskt genomförbar och socialt motiverad, samt att bevarande ochutveckling kan existera samtidigt inom ramen för hållbar stadsbyggnad.

This thesis explores how an industrial building threatened with demolition, the Steam Boiler Central inLövholmen, can be preserved and potentially transformed into a youth center that addresses contemporarysocial needs. The project is grounded in the fact that the area is undergoing significant urban redevelopment,where preservation interests are often in conflict with exploitation. Through interviews, site analysis, studyvisits, and literature review, a design proposal has been developed that retains the industrial character of thebuildings while introducing new functions.The proposal deviates from the current planning program, in which the Steam Boiler Central is proposed tobe demolished and replaced by residential buildings. By preserving the building and adding a facility for youthactivities instead, the planned residential volume is reduced, but the social and cultural benefits for the entiredistrict are increased.The proposal is based on the needs of the target group and aims to create a safe, inclusive and meaningfulmeeting place for young people. The project connects to theories of adaptive reuse, social sustainability andpreventive youth work, in line with the new Social Services Act. The results show that a youth center in theSteam Boiler Central is both architecturally feasible and socially justified and that preservation anddevelopment can coexist within the framework of sustainable urban development.