In Sweden, the construction sector accounts for more than a fifth of national greenhouse gas emissions, with embodied carbon from new builds and renovations representing nearly half of the sector's emissions. As buildings become more energy-efficient and operational carbon emissions are reduced, embodied carbon will account for an increasingly larger share of the total GHG emissions across a building’s life cycle.  Technical installations, such as the sanitation, heating, and ventilation systems, have often been overlooked in building life cycle assessments due to a lack of product-specific environmental data and high variability, despite their substantial environmental footprint. Research on embodied carbon of technical installations is therefore especially important for decarbonising the renovation and repurposing of the existing building stock. This study aims to address this research gap by quantifying the embodied carbon of technical installations in an adaptive reuse project where an office building located in Göteborg, Sweden (built in 1966) was repurposed as student housing. The analysis found that the total embodied carbon associated with technical installations in the project was 20 kg CO2e/m2 per gross floor area, with 4 kg CO2e from the cooling and ventilation system and 16 kg CO2e from the sanitation and heating system. Three components (water-borne radiators, indoor piping and heat pumps) were responsible for 65% of the total embodied carbon. In addition, the study explored the potential embodied carbon savings resulting from the reuse of technical installations through scenario analysis. It was found that reusing technical installations can be an effective measure to reduce embodied carbon when targeted, case-specific measures are used.

I Sverige står byggsektorn för 22% av de nationella växthusgasutsläppen, där inbyggd koldioxid från nybyggnation och renoveringar representerar nästan hälften av sektorns utsläpp. Tekniska installationer, såsom sanitets-, värme- och ventilationssystem, har ofta förbisetts i byggnaders livscykelanalyser på grund av hög variabilitet och brist på produktspecifika miljödata, trots deras betydande miljöpåverkan. Forskning om inbyggd koldioxid från tekniska installationer är därför särskilt viktig för att minska koldioxidutsläppen vid renovering och återanvändning av befintligt byggnadsbestånd. Den här studien syftar till att adressera denna forskningslucka genom att kvantifiera inbyggd koldioxid från tekniska installationer genom en fallstudie av en kontorsbyggnad byggd 1966, i Göteborg, Sverige, och som senare omvandlats till studentbostäder. Analysen fann att total inbyggd koldioxid associerad med tekniska installationer i projektet var 20 kg CO2e/m2 per bruttoarea, varav 4 kg CO2e inom kyl- och ventilationssystemet och 16 kg CO2e inom sanitets- och värmesystemet. Tre komponenter (radiatorer, rörledningar för vatten och avlopp, samt värmepumpar) stod för 65% av den totala inbyggda koldioxiden. Dessutom utforskade studien, med hjälp av scenarioanalys, potentiella besparingar av inbyggd koldioxid till följd av återanvändning av tekniska installationer. Det visade sig att återanvändning av tekniska installationer kan vara en effektiv åtgärd för att minska inbyggd koldioxid när riktade fallspecifika åtgärder används.