The world is becoming increasingly urbanised. In line with this, efforts have been made to increase the extent of protected areas (PAs) to conserve biodiversity. As a result, proximity between cities and PAs can become a challenging issue in the coming decades. Aside from a limited number of studies, the spatial relationship between cities and PAs has not been studied comprehensively at the global scale. The aim of this research was to address the existing spatial relationship between cities and PAs in urban regions (URs) at the global scale. To do this, I performed a spatial analysis of 72 cities from 46 countries in 22 climate zones. I measured the extent of PAs within a 20-km buffer distance of the cities using two databases, World Database on Protected Areas provided by UNEP-WCMC and IUCN and World Urban Areas provided by Esri. I used the spatial analysis in ArcGIS Pro. The results of my research show both similarities and differences in both the proximity and extent of PAs within the 20-km of the sampled cities. My research shows that PAs in URs are not evenly distributed across the world.On average, the coverage of PAs in the buffers of the sampled cities was about 12.5%. In 17 cities, I mapped no PA within this buffer. Europe and Latin America have the highest level of proximity to PAs in their URs. In the Nordic region, I observed the highest percentage of PAs around the sampled cities in Sweden. In addition, the proportion of PAs around cities varies across different climate zones. About 39% (n = 28 cities) of the sampled cities are partly or fully situated in global biodiversity hotspots. Of these 28 cities, I mapped no PA in URs of three cities. In URs of eight cities, areas covered by PAs are less than 10%. My research suggests that future research should be extended to Key Biodiversity Areas (KBAs) and other areas of biological importance in biodiversity hotspots. Lessons learned from this research have important implications for both land-use planning in URs and zoning strategies for biodiversity conservation around PAs.

Världen blir alltmer urbaniserad. I takt med detta har insatser gjorts för att öka omfattningen av skyddade områden för att bevara biologisk mångfald. Som en följd kan närheten mellan städer och skyddade områden bli en utmanande fråga under kommande decennier. Förutom ett begränsat antal studier, har det rumsliga förhållandet mellan städer och skyddade områden inte studerats på ett heltäckande sätt i global skala. Syftet med denna forskning var att undersöka det befintliga rumsliga förhållandet mellan städer och skyddade områden i urbana regioner på global nivå. För att göra detta genomförde jag en rumslig analys av 72 städer från 46 länder i 22 klimatzoner. Jag mätte omfattningen av skyddade områden inom ett 20-kilometers buffertavstånd från städerna med hjälp av två databaser: World Database on Protected Areas tillhandahållen av UNEP-WCMC and IUCN och World Urban Areas tillhandahållen av Esri. Jag använde den rumsliga analysen i ArcGIS Pro. Resultaten av min forskning visar både likheter och skillnader i närhet och omfattning av skyddade områden inom 20 kilometer från de undersökta städerna. Min forskning visar att skyddade områden i urbana regioner inte är jämnt fördelade över världen. I genomsnitt var täckningen av skyddade områden i buffertzonerna runt de undersökta städerna cirka 12.5 %. I 17 städer kartlade jag inget skyddat område inom denna buffert. Europa och Latinamerika har den högsta graden av geografisk närhet mellan skyddade områden och urbana regioner I Norden observerade jag den högsta andelen skyddade områden runt de undersökta städerna i Sverige. Dessutom varierar andelen skyddade områden runt städer mellan olika klimatzoner. Cirka 39 % (n = 28 städer) av de undersökta städerna ligger delvis eller helt inom globala hotspots för biologisk mångfald. Av dessa 28 städer kartlade jag inget skyddat område i urbana regioner i tre städer. I urbana regioner kring åtta städer täcks mindre än 10 % av ytan av skyddade områden. Min forskning antyder att framtida studier bör utvidgas till nyckelområden för biologisk mångfald och andra biologiskt viktiga områden i hotspots. De lärdomar som dragits från denna forskning har viktiga implikationer för både markanvändningsplanering i urbana regioner och zoneringsstrategier för bevarande av biologisk mångfald runt skyddade områden.