Det har skrivits otaliga rapporter om den svaga produktiviteten i den svenska byggsektorn (t ex SOU 2012:39; Lind & Song, 2012; SOU 2015:105; Nilsson et al, 2020; Anjou, 2020). Några faktorer som har diskuterats i decennier är bland annat krångliga regelverk, otillräcklig konkurrens, fusk, inkompetens och mätfel. 

Denna rapport konstaterar inledningsvis att den svenska utvecklingen inte väsentligt skiljer sig från den i andra länder. Snarare stärktes produktiviteten mer i Sverige fram till den globala finanskrisen 2008, men därefter har Sverige halkat efter mer framgångsrika länder som exempelvis Nederländerna. 

Vi redogör därefter för konsekvenser på samhällsekonomin av den svaga produktiviteten. De direkta konsekvenserna är högre kostnader och åtföljande högre priser för konsumenterna och/eller lägre löner och aktieutdelningar till följd av en svagare vinstutveckling. De indirekta effekterna är omfattande med exempelvis en lägre grad av agglomeration, ökad bostadsbrist, sysselsättnings- och matchningsproblem som alla får både tillväxt- och fördelningseffekter. Vi gör inte anspråk på att vara uttömmande, men försöker redovisa några av de viktigaste samhällseffekterna av den svaga produktivitetsutvecklingen för att på så sätt klargöra betydelsen av att åtgärder vidtas. 

Rapportens fokus ligger på en sammanställning av orsaker till den svaga produktivitets-utvecklingen samt en redovisning av de åtgärder som framhålls i internationell och svensk litteratur. Utifrån denna litteratur ger vi förslag på hur framför allt staten/politiken kan vidta åtgärder som effektiviserar och höjer produktiviteten. Avslutningsvis försöker vi uppskatta vilka effekterna blir av om åtgärderna genomförs.