This study investigates the effectiveness of cyberattacks on autonomous quadcopters. Using the Webots simulation environment and a digital model of the Crazyflie 2.1 drone, we analyze four types of attacks: sensor bias, sensor noise, sensor delay, and communication interference. The impact of each attack is evaluated using three key metrics: mission deviation, mission delay, and failure rate. Our results highlight the need for robust filtering mechanisms to counteract even minor disruptions, and identify which sensors benefit most from such protection.

Denna rapporten undersöker effektiviteten av cyberattacker mot autonoma drönare. Med hjälp av simuleringsmiljön Webots, och en digital modell av Crazyflie 2.1 drönaren analyserar vi fyra typer av attacker: sensor bias, sensor brus, sensor fördröjning, och kommunikationsstörning. Varje attacks påverkan utvärderas sedan med avseende på avvikelse från uppdrag, fördröjning, och huruvida uppdraget klarades eller inte. Våra resultat belyser behovet av robusta sensor-filter för att motverka även mycket små störningar. Vidare så identifierar vi de sensorer som har mest att vinna på sådana filter.