Jordpackning är en av de mest grundläggande och kritiska jordförstärkningsmetoderna och utförs i nästan alla typer av byggprojekt. En väl utförd packning är avgörande för en konstruktions funktion och livslängd, exempelvis för järnvägar och vägar där minimala sättningar är ett absolut krav. Traditionellt verifieras packningskvaliteten med hjälp av statiska plattbelastningsförsök (PLT), där deformationsmodulen från den andra lastcykeln (E_v2) mäts. PLT är dock arbetsintensivt och tidsödande, och ger endast diskreta mätpunkter, vilket lämnar stora delar av den packade ytan okontrollerad.

Yttäckande packningskontroll (YPK), även kallat intelligent packning, använder accelerometrar monterade på vibrationsvältar för att leverera spatialt kontinuerliga mätvärden i realtid. Trots att tekniken introducerades för flera decennier sedan är YPK fortfarande inte allmänt accepterat som en fristående metod för kvalitetssäkring, eftersom man hittills inte lyckats etablera tillförlitliga och konsekventa korrelationer mellan YPK-värden och konventionella PLT-resultat.

Detta projekt adresserar denna kritiska utmaning genom att genomföra en serie fullskaleförsök i laboratoriemiljö på en testbädd av grus. Arbetet kvantifierar systematiskt hur två faktorer påverkar den uppmätta styvheten och korrelationerna mellan YPK-värden och E_v2: PLT-plattans diameter (300 mm och 600 mm) samt typen av vibrationsvält (statiska linjelaster på 36 respektive 65 kg/cm). Totalt genomfördes 116 plattbelastningsförsök, och 16 olika YPK-värden utvärderades, vilka spänner över accelerationsbaserade, mekanikbaserade och energibaserade kategorier. De viktigaste resultaten är följande:

• Trots att 600 mm-plattan gav något lägre E_v2-värden, producerade den konsekvent starkare korrelationer med YPK-värdena än den normala 300 mm-plattan. En praktisk tolkning är att den större plattan mobiliserar en djupare influenszon som bättre överensstämmer med vältens effektiva mätdjup, vilket minskar känsligheten för lokal heterogenitet vid ytan.
• Den tyngre välten uppnådde en högre styvhet snabbare och uppvisade generellt lägre variabilitet vid ett måttligt antal överfarter, men den lättare välten gav ofta starkare korrelationer mellan YPK-värden och E_v2. Detta beror på minskad intermittent kontaktförlust samt en bättre överensstämmelse i mätdjup.
• Mekanikbaserade YPK-värden, i synnerhet vibrationsmodulen E_vib1 under lastningsfasen, visade den starkaste korrelationen med E_v2 (R upp till 0,8), medan energibaserade index var de minst lämpliga.
• Statistisk analys visade på en betydande redundans bland de analyserade YPK-värdena, vilka kan grupperas i tre tydliga kluster. Detta stöder strategin att endast använda en representativ indikator per kluster vid kalibrering.

Sammantaget ger resultaten praktisk vägledning för mer tillförlitliga YPK-baserade arbetsflöden för kvalitetssäkring. Studien identifierar också den primära utmaningen för att driva YPK-tekniken framåt: att utveckla maskinoberoende YPK-värden för universell kvalitetssäkring. Syftet med projektet är att utveckla en ny typ av YPK-värde som på sikt kan ersätta plattbelastningsförsök och således effektivisera kvalitetskontrollen.