This thesis makes use of a genealogical approach to map out and explainhow and why computers and citizenship have become so closely connected.It examines the historical continuities and disruptions, and the role thatpopular education has played in this interrelation. Drawing on previousresearch in the overlap between Swedish popular education history andhistorical computer politics, this thesis adds knowledge about howimaginaries of popular education, operating as silver bullet solutions toproblems with computerization, have had important functions as governingtools for at least 70 years. That is, Swedish popular education has since the1950s been imagined as a central solution to problems with computerization,but also to realize the societal potentials associated with computers.

Specifically, this thesis makes two contributions: 1) Empirically, the thesisunearths archived, and in many ways forgotten, discourses around thehistorical enactment of the digital citizen, and the role of popular education,questioning assumptions that are taken for granted in current times; 2)Theoretically, the thesis proposes a conceptual model of educationalimaginaries, and specifically introduces the notion (and method) of‘problematizations’ into these imaginaries.

Denna avhandling använder sig av ett genealogiskt tillvägagångssätt för att kartlägga och förklara hur och varför datorer och medborgarskap har kommit att bli så tätt sammankopplade och vilken funktion folkbildning har och har haft i denna relation. Avhandlingen undersöker historiska kontinuiteter och avbrott i perioden från 1950-talet till 2010-talet. Genom att bygga vidare på tidigare forskning i överlappningen mellan svensk folkbildningshistoria och historisk datapolitik bidrar avhandlingen med kunskap om hur folkbildning, och föreställningar om folkbildning, fungerat som en historisk och nutida universallösning, dels för att söka förekomma förutsedda problem med datorisering, men också för att realisera samhälleliga förhoppningar förknippade med den samma.

Avhandlingens bidrag är dubbelt: 1) Empiriskt lyfter avhandlingen fram arkiverade och, på många sätt, bortglömda diskurser och folkbildningssatsningar kring datorisering och medborgarskap, samt påvisar dessas relevans för nutida föreställningar om den digitala medborgaren. 2) Teoretisk föreslår avhandlingen en konceptuell modell över framtidsföreställningar kring utbildning, samt introducerar specifikt begreppet (och metoden) ’problematisering’ i dessa föreställningar.