How public-private governance affects accountability for safety in the realm of critical infrastructure is the focus of this doctoral thesis. Case studies of previously under-researched crises and their cascading affects across infrastructures and governance systems, comparative analysis of public-private governance (PPG) of infrastructures such as space and urban rail junctions, and analysis of wider sets of policies and doctrine pertaining to critical infrastructures and their governance are presented.

This work further conceptualizes a contemporary techno-organizational shift, observed increasingly in mixed and integrated public-private structures and evident not only in governance, but in infrastructures themselves (seen for example in development of dual use-satellites, and in urban rail interchanges combining public transportation with consumption and leisure). Moreover, this thesis develops the concept of “patchwork PPG”, which aids unpacking the complexity of governance, addressing specifically the blurred boundaries of internal-external, public-private and domestic-international.

It is also found and demonstrated that accountability can be negatively affected when governance is fragmented, particularly when there exists a patchwork of several PPG constellations, with membership and mandate changing over time. Fragmented governance of infrastructural mega-projects has given rise to the misconception that the rise of private authority in terms of ownership and command and control also implies that private actors have attained/maintain accountability. Further, mega-projects entail lengthy timeframes, implying a loss of continuity and institutional memory, which in turn puts accountability at risk.

I draw on a large multidisciplinary body of past theory and research, including social science crisis research, organizational and governance theory, industrial economics, sociological risk analysis, and science and technology studies (STS). Methodologically, a structured and focused case study approach is employed, building on document analyses and, particularly in one case, personal interviews. Finally, I propose that effective accountability management implies acknowledgment of formal responsibility, that critique is actively and constructively taken on board, and mistakes admitted, without resorting to resignation/s or blame games. Commitment to explorative reflexivity is necessary to truly learn from mistakes, near misses or full-blown crises to implement reform, better tailor preparedness, and allocate resources for responsible management of holistically-viewed infrastructure projects, from conceptual, operational, augmentational through to retirement or reinvention stages.

Hur offentlig-privat styrning påverkar ansvarsutkrävande för säkerhet och sårbarhet gällande kritisk infrastruktur står i fokus för denna doktorsavhandling. Avhandlingen bestårdels av fallstudier av tidigare relativt outforskade kriser och deras kaskadeffekter tvärs över olika typer av infrastruktur och organisatoriska styrsystem. Dels innehåller avhandlingen jämförande analyser av offentlig-privat styrning av infrastruktur såsom satellitsystem och urbana järnvägsstationer. Vidare består avhandlingen av analyser av bredare kontexter för policy och styrning av kritisk infrastruktur.

Avhandlingen bidrar med konceptualisering av ett samtida teknologisk-organisatoriskt skifte som bottnar i integrerade offentlig-privata strukturer och som är påtagligt inte enbart i styrning utan även i infrastrukturen som sådan. Det senare ses exempelvis i utvecklingen av civil-militära satelliter och i urbana järnvägsstationer som kombinerar transporter av människor och gods med konsumtion och nöjesverksamhet såsom restauranger.

Avhandlingen bidrar även med ett begrepp som betecknar ”lapptäcken” av offentlig-privat styrning, vilket beaktar komplexitet i organisationsnätverk och styrning och som tar fasta på hur gränser suddas ut mellan internt och externt, privat och offentligt samt mellan inrikes och utrikes. I avhandlingen observeras även hur ansvarsutkrävande kan påverkas negativt, i synnerhet då offentlig-privat styrning sker via ”lapptäcken” inom vilka deltagande och mandat förändras över tid. Fragmenterad styrning av så kallade ”megaprojekt” har gett upphov till missuppfattningen att framväxten av privat ägande, styrning och kontroll även innebär att privata aktörer har tagit och fått ansvarsskyldighet. Vidare implicerar ”megaprojekt” långa tidsperioder vilket innebär risk för förlist av kontinuitet och institutionellt minne, vilket i sin tur försvagar ansvarsutkrävande.

Avhandlingen drar nytta av en större mängd tidigare forskning inklusive samhällsvetenskaplig krisforskning, organisations- och styrningsteori, industriell ekonomi, sociologisk riskanalys samt studier av vetenskap och teknik. Metodologiskt tillämpas ansatsen ”strukturerad och fokuserad fallstudie”, som bygger på analys av framförallt offentliga dokument samt för en studie personliga intervjuer. Slutligen påpekas att effektivt ansvarsutkrävande innebär erkännande av formellt ansvar, att kritik aktivt och konstruktivt tas emot och att misstag som begås erkänns utan att det leder till avgång eller försök att skylla ifrån sig. Att behålla ett öppet och reflekterande förhållningssätt är nödvändigt för att på ett genuint sätt lära sig från misstag och kriser för att genomföra reformer, anpassa beredskapsåtgärder samt allokera resurser för ansvarsfull hantering av helheten när det gäller infrastruktur gällande alltifrån planeringsstadier till genomförande, operativ styrning och slutligen avveckling eller förnyelse.

Nyckelord: Ansvarsutkrävande, Kritisk infrastruktur, Offentlig-privat styrning, Säkerhet