The work presented in this thesis shows the development of optically poleddevices for use in electro-optic experiments. In the form of papers published,it describes three optical poling methods: green light poling (Paper I), poling with a UV lamp (Paper II), and corona discharge poling (Paper V).Applications using the poled components are studied in distributed sensingby exploring Rayleigh scattering in poled fibers (Paper III), intermodal interference in poled fibers (Paper IV), and FBG inscribed in poled fibers forvoltage sensing (Paper VI).In thermal poling, heat increases the mobility of added ions to the fiber.An external electric field displaces the charges creating a depletion regionclose to the anode, where the fiber core is usually positioned. The proximityof the metal electrode to the core can cause optical losses, making electrooptic applications less efficient. The need for additional dopant in the preformcan make the production of these devices expensive.Optical poling explores the presence of Ge E’ centers in the fiber core torelease charges after light excitation. These centers are already present in anyfiber with Ge in the core. This enables the development of a fiber for opticalpoling very similar to a standard telecom fiber, making it cheaper and easyto integrate with standard components. Optical poling does not rely on theformation of a depleted region in the cladding, and the core can be positionedfar from the metal electrodes. This advantage allows low-loss electro-opticcomponents to be fabricated.Optical poling is usually thought to have lower induced effects when compared with thermal poling. In this work, experiments with optical polingwere made to study the possibility of increasing the induced second-ordernonlinearities to a level comparable with thermal poling.The fabricated poled fibers were used to investigate their potential usein fiber sensing. The emphasis was to explore new technologies such as CPϕOTDR, few-mode fiber sensing, which gained attention in the latest years,and FBGs, which is a mature technology.The results presented in the Papers I-VI show the advances and potentialapplications explored. 

Denna avhandling behandlar optiskt polade fibrer och deras användningi elektro-optiska experiment. Tre olika polningsmetoder har utvecklats ochutvärderats; polning med grönt ljus, (artikel I), polning med hjälp av en UVlampa (artikel II) och Coronaurladdningspolning (artikel III). De poladefibrerna utvärderades som komponenter i olika distribuerade sensorexperiment. I artikel II utnyttjades Rayleighspridning i fibrerna, i artikel IVutnyttjades intermodal interferens i de polade fibrerna och i artikel VI användes fiber-Braggitter (FBG) i de polade fibrerna för spänningsmätning.Vid termisk polning ökar man jonmobiliteten när fibern värms upp. Medett pålagt elektriskt fält, mellan anoden inne i fibern och katoden utanför,separeras positiva och negativa joner och ett utarmningsområde skapas vidanoden. Efter att jonerna migrerat och temperaturen sänkts fryser jonernainne på sin nya plats och ett motriktat fält uppstår när det pålagda slås ifrån.Eftersom kärnan är positionerad precis intill anoden hamnar det elektriskafältet över densamma, vilket bryter symmetrin och ger fibern en artificiellinducerad ickelinjäritet. Ett problem kan dock uppstå om avståndet är förkort mellan metallelektroden (anoden) och kärnan, varvid man får betydandeutbredningsförluster för ljuset, och i sin tur begränsningar för dess användningi tillämpningen.Optisk polning utnyttjar närvaron av Ge E’ center i fiberkärnan för attfrigöra laddningar vid ljusexcitation. Germanium, och därmed Ge E’ center,finns som en naturlig dopning i kärnan i standard telekommunikationsfibrer.De väletablerade tillverkningsmetoderna för standardfiber kan alltså användasför att framställa fibrer för polning. Fibrerna blir därmed relativt billiga ochde kan lätt integreras med telekommunikationskomponenter. Optisk polningkräver inget utarmningsområde i manteln, och kärnan kan därmed placeraslängre ifrån anoden. Detta gör att man får elektro-optiska komponenter medlåga utbredningsförluster.Tidigare var hypotesen att optisk polning gav lägre inducerad ickelinjäritet än termisk polning, och att metoden därmed skulle vara mindre användbar. I detta arbete har vi undersökt möjligheten att skapa en induceradickelinjäritet jämförbar med den som åstadkoms vid termisk polning.De polade fibrerna vi tillverkade utvärderades i flera olika nya fibersensorkoncept. Dessa var CP-ffOTDR, få-mods fibersensorer, och polade fibergittersensorer.Resultaten presenteras i de sex artiklarna och visar på de betydande framsteg vi nått med fiberpolning och potentialen i de testade tillämpningarna.