For a military organisation capability is a central concept. The definitions vary with different nations and organizations, but here the military capability is defined as the ability of a sociotechnical system to solve military tasks performed under certain circumstances in a set environment. To create new or develop existing military capability, military innovation can be a crucial piece of the puzzle. It might be innovative systems solving tasks in the existing organization or existing technology used in an innovative manner.The aim of this thesis is to create a structure for discussing technology, innovation, and capability in a relevant way, where the capability lifecycle presents an overview of the desired capability when planning for future compositions of technology and units, instead of focusing on the individual systems. Therefore, this work is governed by a thematic aim that at least requires a multidisciplinary research approach which contains different research areas to understand how the technical systems can contribute within its context.To visualise this context, different aspects of the system is here divided into three layers. The technology level represents the technology itself, in this case Maritime Uncrewed Systems, which needs to be understood with its opportunities and limitations. The system also needs to be understood in its sociotechnical layer where the technical system is interacting with people, organization, and other units. The final layer is the governance layer with both the legal and ethical considerations in the use of the technology, in this case, an uncrewed system.The overall conclusion is that capability development is not doing things the same way as before with different technology. It is about trust in the overall system and developing how the available resources, both technical and sociotechnical, can contribute to solving a task as efficiently as possible in an altered organization.

För en militär organisation är förmåga ett centralt begrepp. Definitionerna varierar med olika nationer och organisationer, men här definieras den militära förmågan som förmågan hos ett sociotekniskt system att lösa militära uppgifter som utförs under vissa omständigheter i en bestämd miljö. För att skapa ny eller utveckla befintlig militär förmåga kan militär innovation vara en avgörande pusselbit. Det kan vara innovativa system som löser uppgifter i den befintliga organisationen eller befintlig teknik som används på ett innovativt sätt.Syftet med detta examensarbete är att skapa en struktur för att diskutera teknik, innovation och förmåga på ett relevant sätt, där förmågans livscykel ger en överblick över den önskade förmågan vid planering av framtida sammansättningar av teknik och enheter, i stället för att fokusera på det individuella systemet. Därför styrs detta arbete av ett tematiskt syfte som åtminstone kräver en multidisciplinär forskningsansats som innehåller olika forskningsområden för att förstå hur de tekniska systemen kan bidra inom sitt sammanhang.För att visualisera detta sammanhang är de olika aspekterna av systemet här indelade i tre lager. Tekniklagret representerar själva tekniken, i detta fall marina obemannade system, som måste hanteras med dess möjligheter och begränsningar. Systemet behöver också förstås i det sociotekniska lager där det tekniska systemet interagerar med människor, organisation och andra enheter. Det sista lagret är det övervakande lagret med både de juridiska och etiska övervägandena vid användandet av tekniken, i detta fall ett obemannat system.Den övergripande slutsatsen är att förmågeutveckling inte innebär att göra saker på samma sätt som tidigare fast med annan teknik. Det handlar om tillit till det övergripande systemet och att utveckla hur tillgängliga resurser, både tekniska och sociotekniska, kan bidra till att lösa en uppgift så effektivt som möjligt i en förändrad organisation.

This thesis explores how capability engineering can foster trust in innovation and the effective development of capabilities within military systems in response to rapid technological advancements. Specifically, it examines this in the context of capability development through the case of maritime unmanned systems in a military context. Although advanced technologies are becoming more accessible to both state and non-state actors, achieving operational success requires more than technological innovation alone. Capability engineering is an interdisciplinary framework that sits above systems engineering. It integrates value, purpose, and solutions in order to manage complex sociotechnical systems. This study examines capabilities across three layers: technical, sociotechnical and governance. The technical layer focuses on unmanned maritime systems and the challenges of integration. The sociotechnical layer explores humantechnology interaction, emphasising that system reliability depends on the synergy between human skills and machine interfaces. The governance layer addresses standards, laws, doctrines and ethical considerations to form a coherent structure for system oversight. In order to address the complexity of capability development, the thesis introduces the Task-Circumstances-Environment (TCE) model, which offers practical guidance on how to evaluate technological choices. It also proposes strategies to foster innovation, such as improving communication and considering the capability lifecycle alongside the system lifecycle when implementing new technologies. Acknowledging the interdisciplinary nature of military innovation, the thesis draws on systems engineering, ethics, law and defence strategy. It outlines methods to overcome collaboration challenges, such as promoting open dialogue and shared goals. Ultimately, the research presents a comprehensive framework for developing and managing military capabilities, enabling organisations to adapt and remain effective in a rapidly evolving technological landscape. This thesis thus makes three contributions: theoretically it develops frameworks for use in capability engineering, empirically it studies the complex domain of maritime unmanned systems in a military context, and practically it suggests a way to work with capability development using capability engineering. 

Denna avhandling utforskar hur capability engineering (förmågearbete) kan främja förtroende för innovation och effektiv utveckling av förmågor inom militära system som svar på snabba tekniska framsteg. Mer specifikt undersöks detta i samband med förmågeutveckling genom att beskriva ett fall med marina obemannade system i ett militärt sammanhang. Även om avancerad teknik blir mer tillgänglig för både statliga och icke-statliga aktörer, kräver det mer än bara teknisk innovation för att uppnå operativ framgång. Capability engineering är ett tvärvetenskapligt ramverk som ligger över systemteknik. Det integrerar värde, syfte och lösningar för att hantera komplexa sociotekniska system. Denna studie undersöker förmågor med hjälp av tre lager: det tekniska lagret, det sociotekniska lagret och det reglerande lagret. I denna avhandling representeras det tekniska lagret av obemannade system inom den maritima domänen, vilket belyser flera tvärvetenskapliga problem som behöver lösas inom och mellan de olika lagren. Det sociotekniska lagret handlar om interaktionen mellan människor, organisationer och teknik. I detta sammanhang är synergin mellan mänskliga färdigheter och maskingränssnitt nyckeln till att säkerställa systemtillförlitlighet, snarare än varje komponents individuella prestanda. Det reglerande lagret definieras av de standarder, doktriner, lagar, förordningar och etiska överväganden som styr användandet av militära system. Detta skikt integrerar tekniska möjligheter, sociotekniska strukturer och styrande dokument i ett sammanhängande ramverk för att hantera systemet i sin helhet. För att hantera komplexiteten i förmågeutveckling introducerar denna avhandling TCE-modellen (Task-Circumstances-Environment), som erbjuder en praktisk vägledning för hur tekniska val utvärderas. Den föreslår också strategier för att främja innovation, såsom att förbättra kommunikationen och beakta förmågornas livscykel tillsammans med systemets livscykel vid implementering av ny teknik. Den tvärvetenskapliga karaktären av militär innovation kräver en djupgående undersökning av flera viktiga forskningsområden, inklusive systems engineering (systemarbete), etik och juridik, militära studier och försvarsstrategi. Den beskriver metoder för att övervinna samarbetsutmaningar, såsom att främja öppen dialog och gemensamma mål.  Denna forskning presenterar ett omfattande ramverk för att utveckla och hantera militära förmågor, vilket gör det möjligt för organisationer att anpassa sig och förbli effektiva i ett snabbt föränderligt teknologiskt landskap. Denna avhandling gör således tre bidrag: teoretiskt utvecklar den ramverk för användning inom capability engineering, empiriskt studerar den det komplexa området med maritima obemannade system i ett militärt sammanhang, och praktiskt föreslår den ett sätt att arbeta med förmågeutveckling med hjälp av capability engineering.