There is an urgent need to shift the urban mode distribution towards public transportation, micromobility, and shared mobility as a critical step towards achieving sustainable cities. Micromobility, with shared e-scooters as the main driving force, has sprung up as a promising mode for cities since the late 2010s. The development has been rapid and concurrent, with many changes in policy and operations. Given the novelty of the mode, there is an evident need for planners, policymakers, e-scooter companies, and researchers to understand the usage patterns and potentials of shared e-scooters. This thesis studied shared e-scooter usage patterns by analyzing app and trip data. 

Paper I analyses the access and walking distance to shared e-scooters. The Euclidean access distance was calculated from app and trip data. A process was then developed to estimate map-based walking distance from the Euclidean distance by removing and replacing outliers with an approximated value. Finally, a catchment area for shared e-scooters was presented. The result show that the walking distance is short, the majority walking less than 95 m and 2.1 min.

Paper II evaluated shared e-scooters as a last-minute mode, a mode used as a way to mitigate the risk of late arrival. The study was based on the assumption of a preferred arrival time, which was tested where there was an associated risk of arriving late and when the assumed preferred arrival time shifts. Trip characteristics(speeds, distances, ride times, and trip frequency) of last-minute trips were analyzed and identified. The result show a peak in the number of trips ending before the full hour of the morning. These trips are infrequent on the user level and have lower average ride duration and higher average speeds, indicating an larger share of last-minute trips.

Det finns ett stort behov av att öka andelen kollektivtrafik, mikromobilitet och delad mobilitet för att uppnå hållbara städer. Mikromobilitet, med delade elsparkcyklar som den främsta drivkraften, har vuxit fram som ett lovande transportmedel för städer sedan slutet av 2010-talet. Utvecklingen har varit snabb och jämnlöpande med många olika förändringar i policy och operationell verksamhet. Givet detta nya färdmedel finns det ett uppenbart behov för stads- och trafikplanerare, beslutsfattare, elsparkcykeloperatörer och forskare att förstå användningsmönstren och potentialen för delade elsparkcyklar. Denna licentiatavhandling studerade användningsmönster för delade elsparkcyklar genom att analysera app- och resedata. 

I Paper I analyseras gångavståndet till delade elsparkcyklar. Det euklidiska avståndet (fågelvägen) beräknades från app- och resedata från elsparkcyklar. Därefter utvecklades en metod för att uppskatta gångavståndet i gatunätet från det euklidiska avståndet genom att ta bort och ersätta outliers med ett approximerat värde. Slutligen presenterades ett upptagningsområde för delade elsparkcyklar. Resultatet visar att gångavståndet är kort, majoriteten går kortare än 95 m och 2,1 min för att resa med en elsparkcykel.

I Paper II utvärderades delade elsparkcyklar som ett sista minuten-färdmedel, ett resalternativ som används för att minska risken för sen ankomst. Studien baserades på antagandet om en föredragen ankomsttid, som testades där det fanns en tillhörande risk med att anlända sent och när den antagna föredragna ankomsttiden ändras. Reseegenskaper (hastigheter, avstånd, restider och resfrekvens) för sista minuten-resor analyserades och identifierades. Resultatet visar en markant ökning i antalet resor som slutar före hel timma på morgonen. Dessa resor är infrekventa på användarnivå och har lägre genomsnittlig restid och högre genomsnittlig hastighet, vilket indikerar en större andel sista minuten-resor.