Metastaser är en kritisk bidragande orsak till cancerrelaterad dödlighet, men de molekylära mekanismerna som driver skelettmetastaser är inte helt kända. Denna studie undersökte funktionen av sju kandidatgener; DNAJC15, PDCD5, PFDN4, PRDX4, S100A9, TKT och TXNDC17 som tidigare har identifierats som upreglerade i benmetastaser i cancertyperna som neuroblastom, prostatacancer och klarcellig njurcancer. För detta projekt användes cellinjen SK-N-BE (2), som är från neuroblastom, och som har transducerats för att ha ett överuttryck av varje gen. Deras potentiella metastaserande beteende har utvärderats genom olika in vitro analyser. Detta gjordes genom att utvärdera nyckelsteg för metastasering, inklusive, spridning av tumörceller, kolonisering och tillväxt.

Våra resultat indikerar att några av dessa gener, TXNDC17, S100A9 och TKT kan ha en viktig roll för migration och invasion vid skelettmetastaser. Detta kan jämföras med PRDX4, som associerades med en minskning av migration och invasion, medan resterande gener visade måttlig eller varierande effekt mellan analyserna, med motsägande resultat mellan replikat.

Metastasis remains a critical contributor to cancer-related mortality, yet the molecular mechanisms driving bone metastasis are not fully known. This study investigated the function of seven candidate genes; DNAJC15, PDCD5, PFDN4, PRDX4, S100A9, TKT, and TXNDC17, which have previously been identified as upregulated in bone metastasis from neuroblastoma, prostate cancer, and renal cell carcinoma. Using the neuroblastoma cell line SK-N-BE (2), which was transduced to overexpress each gene, the potential effect of each gene on metastatic behavior was evaluated through several in vitro assays. This was done by assessing the key steps of metastasis, including tumor cell dissemination, colonization, and growth.

Main findings indicate that some of these genes, such as TXNDC17, S100A9, and TKT, may play a crucial role in the migration and invasion steps of bone metastasis. In contrast, PRDX4 was shown to limit the migratory and invasive capacity, while other genes showed moderate or variable effects across the assays, with inconsistent trends between replicates.