Coxsackievirus B3 (CVB3) infection has been implicated as a potential environmental trigger in the development of type 1 diabetes (T1D) by affecting pancreatic β-cells. This study investigated the antiviral effects of interferon lambda (IFN𝜆) and interferon alpha (IFN𝛼) on CVB3 infection in human β-cells and examined how inhibition of the JAK-STAT signaling pathway influences these responses. Both IFNs reduced viral infection, with  IFN𝛼 showing greater efficacy. However, JAK1/2 inhibitor Baricitinib and TYK2 inhibitor Deucravacitinib impaired IFN-mediated antiviral protection, highlighting the essential roles of these kinases in IFN signaling. While JAK-STAT inhibition may reduce β-cell visibility to cytotoxic T cells by lowering HLA class I expression, potentially protecting against autoimmunity, it may also allow increased viral replication and β-cell damage, especially considering the tendency of CVB3 for chronic infection. Furthermore, infection dynamics in HeLa cells confirmed rapid viral replication by six hours post-infection, and cytokine profiling from 2 NOD mice, though limited by technical factors, revealed elevated IL-16 and early decreases in several cytokines. These findings emphasize the complex balance between antiviral defense and immune modulation in β-cells and underscore the need for further research to optimize therapeutic strategies when considering a virus being the trigger of T1D.

Coxsackievirus B3 (CVB3) har kopplats till utvecklingen av typ 1-diabetes (T1D) som en möjlig miljöutlösande faktor genom sin påverkan på insulinproducerande β-celler i bukspottkörteln. Denna studie undersökte de antivirala effekterna av interferon lambda (IFN𝜆) och interferon alfa (IFN𝛼) vid CVB3-infektion i humana β-celler, x samt hur blockering av JAK-STAT-signalvägen påverkar interferonernas respons. Båda interferonerna minskade virusinfektionen, där IFN𝛼 var mest effektiv. Däremot försämrade JAK 1/2-hämmaren Baricitinib och TYK2-hämmaren Deucravacitinib det interferonmedierade skyddet, vilket demonstrerar dessa kinasers betydelse för interferonsignaleringen. Att hämma JAK-STAT-vägen kan minska β-cellernas synlighet för cytotoxiska T-celler genom att sänka HLA klass I-uttrycket, vilket potentiellt skyddar mot autoimmunitet – men samtidigt kan det leda till ökad virusreplikation och skada på β-cellerna, särskilt med tanke på CVB3:s benägenhet till kronisk infektion. Dessutom visade infektionsförsök i HeLa-celler att viruset replikerar snabbt, redan sex timmar efter infektion. Cytokinprofilering från två NOD möss, trots vissa tekniska begränsningar, visade förhöjda nivåer av IL-16 samt tidiga minskningar av flera andra cytokiner. Sammantaget belyser resultaten den känsliga balansen mellan antiviralt försvar och immunmodulering i β-celler och understryker behovet av vidare forskning för att optimera behandlingsstrategier, särskilt då viruset potentiellt utgör en utlösande faktor för T1D.