Stockholms landskap har historiskt formats av infrastrukturprojekt, där flera stora toppar av jord- och stenmassor skapats, exempelvis genom utbyggnader av tunnelbanelinjerna. Fortsatt finns ett stort överskott av sådana massor, som idag fraktas långt utanför staden, mestadels med schaktbilar och stora utsläpp som följd. Samtidigt används det vid infrastrukturprojekt och nybyggnationer till stor del nybrutet material. Masslogistikcentret i Norra Djurgårdsstaden är den första satsningen för återvinning av schaktmassor. 

Projektet Slagsta Stencenter är en tänkt anläggning för lokal cirkulär hantering - sortering, rening och återvinning/bruk - samt för utveckling av metoder att använda massorna i byggnadsmaterial. Volymerna binds samman av ett långtgående plåttak och utgör tillsammans ett skydd och en gräns mot de stora uppläggningsytorna. Rummen mellan får olika privata och publika funktioner och grindar på olika sidor om byggnaden gör att allmänheten kan besöka de publika mellanrummen även när verksamheten är stängd.  

Slagsta strand valdes främst i och med angöringsmöjligheterna för pråm, ett mer hållbart transportmedel och närheten till E4an. Dessutom är det ett industriområde med verksamheter som arbetar med liknande material. Platsen är tydligt inramad av vägar på vardera sida, som leder till pråmangöring respektive Ekeröfärjan, vilket bidrar till platsens och byggnadens naturliga uppdelning i det privata och publika. 

Stockholm’s landscape has long been shaped by major infrastructure projects, leaving large hills of excavated soil and rock, especially from subway expansions. Today, surplus masses are still abundant and are often transported far outside the city by truck, causing high emissions. Meanwhile, new construction continues to rely heavily on newly quarried materials. The Mass Consolidation Centre in Norra Djurgårdsstaden was the first step toward recycling these excavated materials. 

Slagsta Stone Center is a proposed facility for local handling - sorting, cleaning and reusing - and developing methods to integrate the material into new construction products. Several volumes are unified by a long metal roof that provides shelter and defines the border of the mass storage area, while also creating in-between spaces for both public and private functions. Gates on different sides allow public access even when the facility is closed.

Slagsta Strand was selected for its access to barge transport, a more sustainable alternative, and its proximity to the E4 highway. The industrial context and nearby businesses working with similar materials further support the location. The site is framed by roads leading to the barge dock and Ekerö ferry, reinforcing the site’s and the building’s natural spatial division between public and private zones.