Bakgrunden till denna rapport är de höga priserna och höga hyrorna i nyproducerade bostäder. Debatten fokuserar ofta på markpriser och de direkta byggkostnaderna, men i denna rapport behandlas (delar av) det som kallas byggherrekostnader.
Begreppet har ingen enhetlig definition och i denna rapport fokuseras på kommunala planoch bygglovsavgifter som anslutningsavgifter för vatten och avlopp samt el. I byggherrekostnader kan man även räkna in olika skatter och kostnaderna för det egna arbete som byggherren lägger ner, men de behandlas inte här.
Data har samlats in från kommuner geografiskt spridda över landet och med olika storlek, rörande avgifterna år 2015 och 2020. Det rör avgifter för styckebyggda småhus i en viss antagen storlek, densamma vid båda tidpunkterna (tomtarea 800 kvm och boyta 160 kvm). Därutöver har kompletterande intervjuer med kommunala tjänstemän och en enklare litteraturstudie genomförts i försök att besvara vad som kan förklara byggherrekostnadernas utveckling.
Att jämföra prisutvecklingen med Konsumentprisindex (KPI) kan vara orättvist eftersom fallande importpriser påverkat den senare. Tjänsteprisindex (TPI) bedömdes därför som lämpligare och TPI steg under den aktuella perioden med 7%.
I de studerade kommunerna har plan- och bygglovsavgifter ökat med 10% under perioden, från i genomsnitt ca 110 000 kr till ca 120 000 kr. VA-anslutningsavgifter har ökat med 20%, från drygt 140 000 kr till drygt 170 000 kr. Elanslutningsavgifterna har utvecklats på liknande sätt, från knappt 25 000 kr till drygt 35 000 kr. Rapporten visar att byggherrekostnadernas utveckling har varit kraftigt negativ i vissa utvalda kommuner, och på motsatt sätt, kraftigt positiv i andra kommuner. Ett exempel är Sundbybergs kommun, vars plan- och bygglovsavgifter har minskat med 31%. Samtidigt har t.ex. Haninge kommun ökat motsvarande avgifter med 40%. Dessa procentsatser indikerar att avgifterna påverkas av förd politik i den aktuella kommunen.
Rapporten visar att det finns flera möjliga rationella skäl bakom ökningen, men att det samtidigt inte går att försumma att ökningarna i kommunernas avgifter skulle kunna bero på ineffektivitet och missbruk av dominerande ställning. Det är tydligt att utformningen av kommunala taxor är komplex till sin natur, där en mängd faktorer behöver tas i beaktning för att motivera taxans storlek. Arbetet med de kommunala taxorna har visat sig vara en kontinuerligt pågående process. Till syvende och sist så ska dock taxans storlek utformas utifrån hur kostnaderna ser ut för kommunen. Det är bevisligen så att flera kommuner uppfattar prissättningen som komplex. Aktörer som SKR bär därför ett stort ansvar för att kunna bistå kommuner i att räkna ut rätt taxa. Av denna anledning så påpekas det i rapporten att själva prissättningsprocessen bör utredas närmare.
Därutöver föreslås det i rapporten att SKR, t.ex. genom webbtjänsten Kolada, bör samla och presentera kommunala PBL-taxor över tid. En av anledningarna till varför SKR bör göra detta är de bevisliga svårigheterna i att hämta information om PBL-taxor från kommuner över tid.